Läraren behövs!

I dag har jag lyssnat till Bengt Söderhäll från Högskolan i Gävle som argumenterar omkring och ger oss olika verktyg under rubriken ”Läraren behövs”. Genom poesi och skönlitteratur ger han oss olika vinklingar på läraruppdraget. Fram ur texterna kommer gamla bilder av läraryrket, även gällande i dagens lärargärning. Vi kommer ibland in på tid och möjligheter till fördjupning och pedagogiska samtal i skolan, viktiga ingredienser för att utveckla lärandet i klassrummet och därigenom utveckla skolan. Bengt – tack för en fin dag!

Antonovskys begerepp Känsla av sammanhang och mening – KASAM - är en förutsättning för att vi ska göra ett gott jobb. Som pedagogisk ledare i skolan vill man ge lärarna möjligheter till fördjupning, belysa deras uppdrag ur olika synvinklar, provocera, få fram nytt tänk, utveckla deras tankar och gärning så att det även i fortsättningen ska ha en hög grad av KASAM. Mår lärarna bra, mår eleverna bra.

Under föreläsningen börjar tankar fara genom mitt huvud. Hur upplevs ledarskapet i skolan? Hos mig? Hur använder jag min tid? Många frågor poppar upp och jag börjar ifrågasätta min gärning. Duger jag? Har jag en känsla av KASAM i mitt uppdrag? Har jag förutsättningar för att vara en pedagogisk ledare? Kan jag klara av uppdraget som chef och ledare? Har jag förmåga att leda arbetet till fördjupad kunskap hos var och en som ska leda till att eleven når sitt mål?

Jag frågade min chef varför de valde mig till rektor förra hösten, ”Du har visioner” var svaret jag fick. Hur ska man mantla det? Har jag kvar mina visioner efter ett år på posten som rektor? Jo, jag har visioner. Och jag vill leva mina visioner. Visioner om att kunna stödja lärarna i deras utveckling till konstnärliga ledare i klassrummet, där de kan få fram, med olika metoder, det lilla extra hos varje elev, utan att fokusera på problem, eller kalla någon lat eller svag. Där lärarna upplever KASAM i vardagen när varje elev i klassrummet har fått med sig, utifrån sin individuella lärstil, det hon behöver för att nå sina mål. När det är elevens behov och dialog om önskemål som styr, och inte en planering som redan är klar innan eleverna kommer till skolan. En verksamhet där alla har fokus på eleven, och delaktighet finns på alla nivåer. Där respekten för individen och de möjligheter vi vill finna för henne för att hon ska nå sitt mål, gör oss till konstnärer. Uppfinningsrika, flexibla och fantasifulla. Ibland måste vi trolla med knäna för att få till det. Dit vill jag komma fort. Är detta visioner eller är det mitt läroplansuppdrag att se till att det är på detta viset? Just nu upplever jag det som en vision – men det är också ett mål och vår skyldighet och jag är helt övertygad om att vi kommer att nå dit! Det är till detta arbete jag vill använder kraft och energi.

Just nu går min tid till att reda ut trakasserier via Internet – subtila, fula utlåtanden som är fruktansvärda och kränkande för den som känner igen sig och tar åt sig, och som även strider mot internetregler för de olika sidorna. Det utövas också en stor portion av härskartekniker i våra korridorer bland en del av tjejerna på skolan. Detta måste vi sätta stopp för. Hur ska vi få bukt med detta utan att någon blir mer lidande? Ett delikat problem, där jag kommer att ta hjälp av vår likabehandlingsplan, vårt antimobbningsteam, livskunskapslektioner samt polisen. VI HAR NOLL TOLERANS MOT MOBBNING OCH KRÄNKANDE BEHANDLING PÅ SKOLAN! Och vi ska få bukt med probelmet!

Ny termin - nya möjligheter?

Nu är vi fem-sex veckor in i terminen. Det har varit en hektisk start med mycket nytt i bland annat schemat. I våras tog vi beslut om ny timplan för skolan, vilket har påverkat schemat på olika sätt, något riktigt bra, något behöver vi utvärdera och titta över. All elevarbedstid är borttagen, förutom att vi har 60 minuter livskunskap på schemat. Detta har resulterat i att eleverna har mindre stora luckor i schemat och vi har fått en lugnare miljö på skolan. Tyvärr har vi av ekonomiska skäl fått ta bort alla smågrupper i matte och engelska, men vi har fått behålla klasserna i storleksording max 23 elever. Hur länge kommer vi att kunna ha små klasser?

Under läsåret kommer 9:orna ingå i ett projekt med tema Alkohol och droger. Syftet med projektet är att starka ungdomarnas självuppfattning och deras relation till alkohol och droger. Detta kommer att ta en del av livskunskapstiden för dom. Projektet ägs av ABF/UG i samvekan med Beroendecentrum i kommunen. Projektet kommer att avslutas med ett arrangemang i anslutning till skolavslutningen. Vi är jätteglada att det dras i gång så tidigt och vi uppskattar samarbetet med ABF i detta arbetet. Vi upplever att skolavslutningen är det tema som tar mycket av vår energi i enhetsrådet på vårterminen.

Vi står inför förändringar i skolan. Det förslag som las fram från skolutredningsgruppen har politiken beslutat att de inte kommer att stödja. Det känns som att vara tillbaka på ruta ett.
Vi står också inför förändringar i form av Riksdagsval nästa år. Hur blir det med alla förslag för förändringar i skolan? Hur kommer det att påverka oss i verksamheten på Perslunda? Dessutom ligger förslag om att dra ner 2 tjänster å Perslundaskolan från ht 2010. Att barn och ungdomsverksamhet i kommunerna kan vara konjunkturkänsligt känns surt. Våra barn och ungdomar är vår framtid.

Vad vill vi ha för skolverksamhet? När skolplikten kräver att våra barn och ungdomar ska vara i skolan måste vi se till att det finns förutsättningar för att de kan klara av den miljö som skolan representerar. Mitt uppdrag är att organsera vår verksamhet i skolan så att den gynnar alla barn. Är det möjligt? Jag lovar att göra mitt bästa utifrån de förutsättningar jag får.

Spännande och kul är att vi drar i gång första mötet om projektering av ombyggnation av Perslunda till veckan. Det ser jag fram emot.

En Spänn webb tog hem segern!

En spänns webbtidning tog hem segern i Lilla Journalistprisets tävling om bästa webbtidning. I dag har vår webbtidning varit länkad från Expressens hemsida!

Ett stort GRATTIS till Ulf, Veine och hela redaktionen. Ni gör ett jättebra jobb, och jag känner mig stolt över att ha denna verksamheten på den skolan jag är rektor för. Vi fortsätter verksamehten i höst, vi har mycket spännande saker på gång.

Denna vecka på skolan har vi haft filmtema och eleverna har sätt mycket film, diskuterat mycket film, tipspromenad om film och även gjort egen film. Diskutera gärna med era barn de filmer vi har tittat på.

I morgon, torsdag är det kulturdag. Eleverna städar, slöjdar, målar, sjunger mm. Det är bortemot 13 grupper med aktiviteter. Sedan följer en lång helg för oss alla.

Ha en skön ledighet och var försiktig med brasa och fyrverkeripjäserna!

Skolan, ett centrum för mobbning och kränkande behandling??

I dagens GD (2009-03-22) läser jag ett inlägg där en elev beskriver att många elever upplever söndagen som ett helvete eftersom nästa dag är en ny skoldag. Det gör mig ledsen att elever över huvudtaget ska behöva känna så. Men det är verkligheten vi lever i. Många elever upplever sig mobbad och trakasserad i skolan varje dag, och det kan ge förödande konsekvenser för en elev på många olika plan. Förutom att man kan drabbas av både fysiska och psykiska men för livet, ligger en mobbad elevs fokus på att ta sig igenom dagen på bästa sätt och inte på hur man ska ta sig igenom ämnena och proven på bästa sätt. Konsekvensen kan bli att man får läsa om hela högstadiet som vuxen – om man orkar.

Skolan ska följa de lagar och regler som gäller för skolans verksamhet. Det råder det ingen tvekan om. Vi ska aktivt arbeta för att alla barn och ungdomar ska trivas och kunna vistas i skolan utan att vara orolig för att bli kränkt eller utsatt för mobbning av vare sig kamrater eller lärare. Ändå händer det. Trots att vi jobbar varje vecka med värdegrunden, både på schemalagd tid, och i ständiga dialoger och möten med eleverna. Vad är det som är svårt att fatta? Vad gör vi för fel? Och hur kan någon gå runt och tro att det finns särskilda rättigheter för vissa att bete sig som svin mot sina kamrater/elever/lärare?

För mig är det inte konstigt att det uppstår konflikter. Hos oss i Perslundaskolan går det 227 elever och det jobbar ett 30-tal lärare på skolan. Det är en dynamisk verksamhet där det händer fort när det händer. I skolan är det alltid en balansgång mellan elevens integritet och vår skyldighet att agera. Ibland är vi för vaga och otydliga om vad som gäller eller för rädda för att sätta ner foten och säga att ”nu gör vi så här för detta är våra rutiner”. Ibland går vi för långt och en fjäder kan bli till en elefant. Rutiner ska vi ha, och de är lagstadgade, men kan också vara svåra att rätta sig efter, eftersom vi agerar i sociala situationer och hanterar individer, alla olika på sitt sätt. Vi kan inte alltid hantera situationer med standardlösningar, oavsett hur många Likabehandlingsplaner och rutiner vi har. Ibland krävs det magkänsla från vår personal i de olika situationer vi hamnar i och vi är, som våra elever, människor. Ibland med facit i hand kunde vi ha handlat annorlunda.

Vi måste ständigt föra en dialog med elever och lärare om hur respekt och trygghet uppstår mellan individer. Dialogen måste hållas varm, vi måste förmedla kunskap om att konflikter inte är farliga, att man kan tycka olika, se olika ut eller har olika sätt att bete sig. Vi har alla något som är särskilt och speciellt. Det gäller att man bemöter det respektfyllt och inte föraktfullt. Där spelar vi vuxna i skolan en särskild roll i arbetet med att vara bra förebilder för eleverna. Ingen av oss äger något ”facit” med rätten till sanningen om vem som är normal och onormal. Ingen elev eller lärare ska behöva bära en ryggsäck som enbart fylls på med negativa händelser och dåligt rykte för varje dag som går.

Vi ska i skolan skapa ett klimat med tydlig 0-tolerans mot mobbning och kränkande behandling och vi vuxna måste rannsaka oss själva om det är rätt läge för skämt och ironi. Genom att vi i skolan ständigt ifrågasätter nedlåtande uttalande, skiljer på person och handling och ger varje individ rätt till en ny dag, så öppnar vi upp för samma tänk hos våra elever. Vi måste tänka långsiktigt, vi vuxna får aldrig ge upp, vi måste jobba med detta i samverkan med hemmen.

Vilken underbar tid det är - våren!

Nu går våra nior in i slutspurten för sin grundskoletid. Vilken känsla det måste vara. Ni kämpar bra och gör ett strålande jobb! Nio år i skolan - rakt ut i sommarledighet för att ladda inför gymnasiet. Det är två veckor kvar till påsklovet - några nior har kvar sin prao. Från påsklovet är det endast sju - 7 - veckor kvar. KÄMPA PÅ hälsar jag eleverna och till er vårdnadshavare: Stödja, puscha, lirka och locka! det är kämpigt men det lönar sig.

Själv ger våren mig mycket ny energi! Och denna vår är särskild speciell. Efter 18 år i radhus i Bomhus har vi köpt en lägenhet i centrala Gävle. Hur gör man när man ska reducera 200 kvm till 100 kvm? Väl, det får jag klura på under hela våren - flytten blir i augusti. Det är helt otroligt hur mycket prylar man kan spara genom åren - barnens alla saker kan man aldrig göra sig av med! Det är fullt överallt... En loppis får det bli!

Må så gott i vårvärmen!

Bio, eko-kök, sportlov och kungliheter!

Nu har sportlovet avverkats och det stundar en ny vecka för oss alla. De senaste två veckorna har varit händelsesrika för oss som lever och andas Perslundaskolan! Lite omtumlande är det både att ha två invigningar på en dag med självaste landshövdingen som band-klippare och veckan efter så har vi i skolan närt en prins vid vårt bröst!

Att Barbro Holmberg ville komma och förgylla vår dag den 19/2 är vi evigt tacksamma för. Det vi också kan prisa oss lyckliga för är att vi har människor i Ockelbo som hjälper oss - utan kostnad! Stort tack till dig, Eckardt Rahna för ditt snickeri-stöd och all den tid du har lagt i bion. Utan dig hade det inte blivit någon invigning där den 19/2. Sedan har vi ju vårt egna fantastiska Perslunda All Stars med solist Frida Heimer. Jag blir så varm i hjärtat och lycklig när ni gör ert framträdande. Det är tur att vi har den framstående Kulturskolan i Ockelbo. Eko-köket invigdes också av Barbro Holmberg och vi hade turen att ha Carola Magnusson hos oss igen. Våra egna fantastiska eko-kockar, Ulrika och Carina, hade gjort en supergod lunch för dagen, en lunch som föll vår landshövding på läppen. En riktigt lyckad dag blev det!

Under den gågna sporlovsveckan hade vi rektorer i Ockelbo turen att vara på seminarium i Stockholm. Många spännande ämnen lyftes under två intensiva dagar. Det som gjorde veckan än mer intensiv var Daniels och Viktorias tillkännagivande om fölovningen. Jag blev lite tårögd när jag såg dom i soffan. Det är skönt att vara royalist så att man inte behöver tänka ut så mycket republikanska tankar under en vecka, republikanska föreningen hade fått fem nya medlemmar efter nyheten. Själv fick jag kommendera skolassitenten till skolan för att ta hand om pressen. Det finns tydligen ett sug efter "stoff" om Daniel.

Passa på att titta på Lilla Aktuellt som gjorde ett fantastisk reportage om En Spänn i veckan med anledning av förlovningen. Den intervju med Daniel Westling som gjordes 2004 av En Spänns reportrar har citerats i många rikstidningar. Jag hoppas verkligen att Klara och Hannah får sin dröm uppfyllt - en ny intervju med Daniel. Daniel ska alltid känna sig välkommen till sin skola!Nu går vi in i våren - det blir ljusare, snön smälter i solen - det känns fint!

Kunskapsuppdrag!

Vi lämnar till skolan det käraste man har - är en publikation som finns att hämta på www.skolverket.se som handlar om hur viktigt det är för alla att skolan och hemmet samverkar. Vårt uppdrag i skolan består i att stödja eleverna att nå sina mål. Vi ska vara deras verktyg på resan till målet - att komma in på ett nationellt program på gymnasiet.
Det som är viktigt på denna resa är att det finns förutsättningar för oss som jobbar i skolan att göra ett bra jobb. Vi behöver ha en bra dialog med hemmet, barnen behöver sova bra och äta bra och vi måste ha arbetsro i skolan. Vår arbetsmiljö behöver vara trygg för alla, för både elever och personal. Har vi det på detta viset, så borde förutsättningarna för att vi ska kunna slutsa eleverna genom högstadiet med bra resultat vara ganska goda. I skolan finns rättigheter och skyldigheter. Vi ska bedriva verksamheten i demokratiska former, vilket innebär att vi vill ha ett levande engagemang från både föräldrar och elever. Om vi har tydliga mål, normer och regler om vad som gäller för oss alla på skolan, skapar det en trygghet på lång sikt. Ingen behöver att oro sig för hur saker tas om hand. Man kan vara trygg i att det sätts gränser. Och det är precis det elever vill ha - gränser! Vi ska respektera varandra som enskilda individer på skolan till100%. Det vi kan ha synpunkter på är det vi gör i bland. Och här har vi rättighet och skyldighet att säga till om man inte är nöjd! Det ger trygghet och öppenhet. Om ni som föräldrar vill ha mer insyn i skolan är ni välkommen att vara på några lektioner någon dag eller två.

Just i dagarna har våra 9:or gjort sina val till gymnasiet. Hoppas att alla elever hamnar där de vill och att de får sina drömmar uppfyllda!

Elevrummet är inte stängt!

Jag har tidigare funderat tillsammans med lärare och elever att vi ska flytta elevrummet "upp i solen". Orsaken är att det blir mer öppet och mer tillgängligt för alla elever samt att vi kan samnyttja resurser på ett annat sätt. Dessutom är en källare en sämre arbetsmiljö för den som jobbar där. Jag har diskuterat detta fram och tillbaka och åsikterna är delade - som det alltid är när det är förändringar på gång. MEN - det kommer inte bli någon flytt före vi rustar skolan. Just nu är eleverummet stängt för att Inger är sjuk. Inger jobbar vissa tider varje dag i Resursgruppen och är en superbra tillgång för Patrik och de elever som är där. Vi försöker hålla öppet alla dager med elevvärdar den tiden Inger är i P2, men blir det stökigt, så får vi stänga. Här får eleverna ta ansvar för att det ska gå bra.

En anmärkningsvärd grej är att när eleverna är i elevrummet vet dom hur en papperskorg ser ut. När nu elevrummet är stängt, ser det bedrövligt ut i korridorerna och även ute på skolgården. Vill vi ha det så i vår arbetsmiljö?

Friluftsdag!

Tänk att ha förmånen att få åka skidor på en dag som denna. Det är påfyllning för alla sinnen. Det var en helt fantastisk dag och jag tycker eleverna var superduktiga i spåret. Vi kämpar vidare för Perslundaklassikern! Fika, frukt och något varmt att dricka!
Hoppas vi får behålla vintern så här fin och så här solig!
Tack till Ingemar och Ann-Marie och alla ni som kollade att vi verkligen hade gjort milen!

Min nya blogg!

Min blogg vänder sig till föräldrar med barn på Perslundaskolan. Syftet är att öppna upp skolan mer, kunna ge en bild av den vardag vi har i skolan där vi tillsammans är 227 elever och ett trettital personal, en hel liten "kommun" i kommunen, där vi stöter och blöter allt mellan himmel och jord tillsammans och där vi hoppas att kunna skapa de bästa förutsättningar för era barn så att de kan ta sig ut i livet väl rustade med goda värderingar.
Bloggen är ett ställa för reflektioner i stunden i en oformell ton.

På återseende och trevlig helg!