söndag 28 februari 2010

Mycket ska man höra…

Nu är det sportlov på skolan och det är lugnt. OS är slut och det lägger sig ett lugnt tempo över arbetet. Norge tog fler medaljer än Sverige - dock inte 34 som var önskemålet, men ca 23... jag säger inte mer. :D

Full planering pågår inför hösten 2010. En glädjande nyhet är att vi inte behöver slå ihop befintliga klasser. Sjuorna kommer att bli två klasser med ca 26 barn i varje klass. Det kan vi hantera. Jag hoppas på att vi kan var klara med höstens olika organisatoriska delar före påsk och att vi snart efter det har ett schema klart för hösten. Det är mitt mål att alla lärare ska gå hem med både ett schema och en personlig planering i handen när vi tar sommarlov.

Lärarna gör ett fantastiskt jobb på skolan varje år. Många organisationer genomför en större förändring kanske var tredje eller vart femte år. Då får man förhålla sig till organisationsförändringar som till exempel nya arbetskamrater eller nya lokaler. Lärare förhåller sig till nya ”arbetskamrater” varje höst. Redan under planeringen i april och maj, börjar en organisationsförändring. Vi ska ”göra oss av med” ett gäng elever, för vår del i år handlar det om ca 90 elever eftersom vi har fyra klasser i nian. Dessa ska vi ”kicka” ut i livet till den frivilliga skolformen gymnasiet (som egentligen inte är så särskilt frivillig…). Dessa ungdomar har vi ”stötts och blötts” med och mot under tre år, och förhoppningsvis har de nått sina mål. Lärarna som har jobbat med detta gäng har oftast skapat sig en relation till ett stort antal av eleverna. Nu ska de ut och flyga med egna vingar. In kommer det ca 55 nya elever som vi ska ”stöta och blöta” oss med, lära känna och skapa relationer till och leda fram till mål. Att varje år ta sig igenom dessa processer som innehåller alla delar av större organisationsförändringar, är en tuff process som sätter alla våra psykologiska processer på prov. Detta är både utmanande och upprivande. I dessa tider när vi är mitt inne i en trend med färre elever så sker också andra förändringar för personal och elever. Det kan vara lärare som får sluta, det kan vara pensionsavgångar och det kan vara lärare som önskar göra något annat, som vill prova att jobba med andra åldrar. Elever får byta lärare, kontinuiteten bryts. Dessa processer medför också att personal kan känna att de tappar lite fotfäste, bästa jobbarkompisen kanske slutar eller går över till en annan skola. Separationsångest kan ta sig olika uttryck hos både barn och vuxna.

Mitt i detta planerande av en bantad ny hösttermin, kan vi läsa i ett inlägg på svd.se att politiker anser att eleverna ska ge bedömning på sina lärare och att bedömningen ska ligga till grund för löneutveckling för lärarna. . Jag blir helt matt. Hur kan man bara tänka ett sådant töntigt förslag? Vem är den person som skulle vilja utsätta eleverna för en dylik påfrestning? Och hur tror vi att eleverna kommer att svara? Ungdomar ska vara med att påverka och få göra sin röst hörd. Utan tvekan om den saken. Men mycket i ungdomars liv är här och nu. Och då är det bättre att de får ge sina synpunkter i enkäter ett par gånger om året. Jag skulle inte vilja utsätta våra elever för en sådan press.

Det är nu inte mer än ca 12 veckor kvar av läsåret. Jag vill heja extra på våra nior som är inne på slutspurten av grundskolan. Gör som Northug – lägg på ett extra kol nu i slutet, det verkar vara ett lyckat drag!