Att leva eller att dö....

...det var frågan för många ungdomar som vistades på Utöya utanför Oslo den 22 juli i år. Att göra rätt val i rätt ögonblick, kan ha haft betydelse för dom som överlevde massakren på Utöya. En av dom som var med på Utöya, Prableen Kaur, skriver i sin blogg om sina upplevelser av det som skedde, nästan minut för minut, och mina tårar trillar. Det är helt ofattligt att detta kan ske. I mitt lille land... Jag känner stor sorg och mitt varmaste deltagande till de som var utsatta och inblandade under denna ödesdigra fredag. Jag känner mig också stolt över att Norge reser sig i en gemensam kamp för demokrati och frihet.

Jag är tillbaka i skolan i dag efter fem veckors semester. Jag är mycket berörd! Jag var i Bergen under attentaten och mina tankar gick till mina barn, både mina bilogiska och till "mina" elever på skolan, många av ungdomarna på ön var inte äldre än 14 år, och tankarna vandrade till andra dåd, då särskilt skolskjutningarna som har varit aktuella senare åren. Hur kan vi påvärka och tänka till när vi organiserar oss i skolan? Vad kan vi göra för att detta inte ska hända hos oss? Everyone cant do evrything, but everyone can do something!

Vi måste ta oss mer tid med våra ungdomar! I vår iver efter att vara effektiva, spar vi in på tid, tid som är viktig för att kunna prata med ungdomarna, kunna sätta sig ner i korridorerna och ha en dialog om det som upptar ungdomarna i nuet! Detta att kunna ta sig tid och prata, upplever jag är det viktigaste för demokratins utveckling, för ungdomarans uppfattningar om samhället. Vi vuxna måste lyssna på dom, bemöta deras tankar, reflextioner och farhågor, inför det som kommer, vuxen livet och det att vara en världsmedborgare. Vi har inte svar på allt, men det är vår skyldighet att SE ALLA, i allafall måste alla av oss se någon varje dag!

Vårt kunskapsuppdrag i skolan handlar om detta! Det är jätteviktigt ur många olika perspektiv! Vår skola vilar på demokratisk grund: "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Utdrag av portalparagrafen i vår nya läroplan LGR11.

Fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande uppstår genom samtal! Jag uppmanar alla som jobbar i skolan att stanna upp varje dag, att tänka: Såg jag någon i dag? Pratade jag med någon elev i dag om något som upptog han/henne? har jag pratat med en kollega om hur han eller hon mår?

Vi måste stanna till och bry oss om varandra - varje dag!

Här kommer Björn Eidsvågs text Eg ser som han sjöng på konserten i Oslo domkirke den 30 juli. Den är på nynorsk, hoppas att ni förstår innebörden.

Eg ser at du e trött,
men eg kan ikkje gå
alle skritta for deg.
Du må gå de sjöl.
Men eg vil gå de med deg.
Eg vil gå de med deg.

Eg ser du har det vondt,
men eg kan ikkje grina alle
tårene for deg.
Du må grina de sjöl,
men eg vil grina med deg.
Eg vil grina med deg.

Eg ser du vil gi opp,
men eg kan ikkje leva
livet for deg.
Du må leva det sjöl.
Men eg vil leva med deg.
Eg vil leva med deg.

Eg ser at du e redd,
men eg kan ikkje gå i döden for deg.
Du må smaka han sjöl,
men eg gjer död til liv for deg,
eg gjer död til liv for deg.
eg gjer död til liv for deg.

Eg har gjort död til liv for deg.
Eg har gjort död til liv for deg.

Låt oss vara rädda om varandra!