Veckans utspel från vår skolminister gör mig orolig. Vilka andra ”Björklundska” ideer tänker han kompromissa om? Just nu framstår svensk skola som labb där det är fritt fram för experiment med våra barns kunskapsutveckling. Jag ser i skolan varje vår hur de NP tar allt mer kraft av våra elever, många elever är uppjagade och nervös inför dom, att även sätta in betyg från åk 4, skulle var aett hot mot de unga elevernas mentala hälsa. Ett genomtänkt formativt bedömningsarbete under läsåret har bättre effekt för att kunna bedöma elevernas kunskapsutveckling. Läs mer här!
I veckan som gick hade vår avdelning Karlavagnen sin årliga Sikta mot stjärnorna! Här kan man prata om entreprenöriellt förhållningssätt. Att få så många elever att våga stå på scenen med dans, sång och alla möjliga och omöjliga konster grunder sig på ett väl genomtänkt arbete som grunder sig i Bifrost-pedagogikens struktur och upplägg. Eleverna arbetar i temagrupper en dag i veckan och utvecklar där sitt entreprenöriella förhållningssätt i hög grad. Detta, tillsammans med en pesonalgrupp som i allra högsta grad bjuder på sig själv både på sikta och i vardagen gör det till en fest att besöka deras verksamhet.
Den 2 april är det avdelning Tellus tur att genomföra Tellusstjärnorna, vilket kommer förmodligen bjuda på samma modighet, fantasi och show! Ser fram emot det. Samma dag kommer även Vintergatan ha sin show Andersbergstjärnorna! Mycket revligt att bli bjuden på i vår.
I veckan inbjöd vi till årets första stora föräldramöte. Drygt 100-talet föräldrar kom till detta möte som handlade om hur vi har jobbat för att utveckla verksamheten sedan förra våren. Karina, min kollega, presenterade sig, det gjorde också Sofia Nordell Kvarnebrink som är rektor i Solängen rektorsområde. Eftersom våra sexor kommer numera att gå vidare till Solängsskolan, kom Marianne Etholén Axlund, bitr rektor på Solängen 7-9, tillsammans med idrottsläraren Stefan Ädel och berättade om Solängsskolan i allmänhet och om profilklasserna i synnerhet. Vi hade även Maria Berglind-Wallmo från Andersbergs Bibliotek på besök som berättade om Läslust och vikten av att läsa. Från Helges kom Viktoria och berättade om vår Fritidsklubbs verksamhet. Tack alla för att ni kom!
En av mina stora Twitter-förebilder är Ann-Marie Körling. Hon har en blogg som heter Körlings ord.
Hon har skrivit ett antal böcker och föreläser mycket. Hennes bakgrund är Grundskolelärare, föreläsare, författare, krönikör, skolresenär – hon har besökt skolor i Kina, Nya Zeeland, Amerika, Sydafrika, Ryssland, England, Sverige, Norge, Italien. Hon har arbetat som grundskollärare, pedagogisk sakkunnig, lärarutbildare, coach. Hon har också arbetat åt Skolinspektionen och granskat hur skolor arbetar med texter. För Skolverket skriver hon i Skolverkets blogg För det vidare. Hon har varit med och skrivit kursplanerna i svenska och bidragit till kommentarerna till dessa. Just nu är hon i Seattle! Läs hennes blogg här!
Denna vecka ska jag intervjua personal till vårt tillgänglighetsprojekt. Jag ska träffa ett gäng kring sommarsimskola och jag ska ha en härlig heldag med ledningsgruppen på skolan. Vi börjar också vårens prognosuppföljning. Hur ligger vi till?
Ha en bra vecka! :)
måndag 16 februari 2015
måndag 9 februari 2015
Nationella proven i gång....
I veckan startade även vårens Nationella prov (NP). Nu har vi i princip NP varje vecka fram till maj med enstaka provfria veckor. Det skrivs mycket om NP i media, och läraren Therese Linner ifrågasatte på sin blogg i slutet av januari om det verkligen kan vara rimligt med alla dessa NP? Läs hennes inlägg i debatten här.
I veckan som gick kom tidningen Elevhälsa ut. Jag har skrivit en artikel där med titel Finska stödinsatser för framgångsrikt lärande. Roligt att bli publicerad!
Förra måndagen hade vi APT på skolan och vi hade besök av Barnahus Gävleborg representerad genom polisen Helena Sundberg, och socionom Carina Söderström. Barnahus Gävleborg är den instans som rycker in om vi i skolan anmäler oro för barn som vi tror har blivit misshandlade i hemmet. Mycket givande information för vårt arbete med barnen i skolan.
Jag har precis avslutat drygt 50 lönesamtal. I år har det verkligen varit en krånglig revision med alla särskilda löneutrymmen. Efter jag var med i ett projekt genom rektorsutbildningen med 20 deltagande rektorer från Finland respektive Sverige, var det mycket i det finska systemet som jag tyckte var intressant, däribland deras tarifflönesystem. Förutom att man höjer sin lön successivt, finns det ett särskilt löneutrymme att belöna särskilda insatser. Jag skulle tycke att det kändes bra. Men det är klart roligt också att belöna goda insatser. Lite kluven alltså! Men jag kan säga att jag har haft positiva lönesamtal med mina medarbetare! I detta bakåtsyftande samtal säger jag Tack för bra insats förra året. Nu ska jag boka in medarbetarsamtalen som är framåtsyftande! Och denna gång blir det inte drygt 50, utan det blir ca 16 samtal färre så jag har fått en ny kollega till skolan. Det känns jättebra och spännande! Välkommen Karina!
Att hitta permanent tid för det ständigt pågående Trygghetsarbetet på skolan har varit svårt. Nu har vi bokat in träff i teamet varannan vecka! Inför hösten ska vi försöka schemalägga en tid för oss. Vi behöver samla oss för en lägesrapport, och pusha för arbetet i arbetslagen.
På gång denna vecka:
• Beställa Ipads till vårt projekt i en av våra ettor
• Stort föräldramöte för hela skolan.
I veckan som gick kom tidningen Elevhälsa ut. Jag har skrivit en artikel där med titel Finska stödinsatser för framgångsrikt lärande. Roligt att bli publicerad!
Förra måndagen hade vi APT på skolan och vi hade besök av Barnahus Gävleborg representerad genom polisen Helena Sundberg, och socionom Carina Söderström. Barnahus Gävleborg är den instans som rycker in om vi i skolan anmäler oro för barn som vi tror har blivit misshandlade i hemmet. Mycket givande information för vårt arbete med barnen i skolan.
Jag har precis avslutat drygt 50 lönesamtal. I år har det verkligen varit en krånglig revision med alla särskilda löneutrymmen. Efter jag var med i ett projekt genom rektorsutbildningen med 20 deltagande rektorer från Finland respektive Sverige, var det mycket i det finska systemet som jag tyckte var intressant, däribland deras tarifflönesystem. Förutom att man höjer sin lön successivt, finns det ett särskilt löneutrymme att belöna särskilda insatser. Jag skulle tycke att det kändes bra. Men det är klart roligt också att belöna goda insatser. Lite kluven alltså! Men jag kan säga att jag har haft positiva lönesamtal med mina medarbetare! I detta bakåtsyftande samtal säger jag Tack för bra insats förra året. Nu ska jag boka in medarbetarsamtalen som är framåtsyftande! Och denna gång blir det inte drygt 50, utan det blir ca 16 samtal färre så jag har fått en ny kollega till skolan. Det känns jättebra och spännande! Välkommen Karina!
Att hitta permanent tid för det ständigt pågående Trygghetsarbetet på skolan har varit svårt. Nu har vi bokat in träff i teamet varannan vecka! Inför hösten ska vi försöka schemalägga en tid för oss. Vi behöver samla oss för en lägesrapport, och pusha för arbetet i arbetslagen.
På gång denna vecka:
• Beställa Ipads till vårt projekt i en av våra ettor
• Stort föräldramöte för hela skolan.
söndag 1 februari 2015
Nu har jag landat..
Jag har nu arbetat i 1,5 år på Andersbergsskolan och jag har landat i min roll som bitr rektor på min nya skola. Under dessa 18 månader har jag tillsammans med min personal påbörjat en resa som ska bli spännande att få vara med att fullfölja.
När jag kom till skolan fick jag ett uppdrag att samla skolan till ”en skola”. I skolan fanns två spår, självständiga F-6 spår. Nu finns det fortfarande spår, också självständiga, men vi är på väg att luckra upp och samverka mer över många olika gränser.
Andersbergsskolan är en fantastisk skola men fantastisk personal och härliga elever. Just nu har vi elever med 14 olika språk!
Vad har vi gjort under dessa månader när jag har varit vid rodret?
• Trygghetsarbete med ny reviderad Likabehandlingsplan utifrån Gävlemodellen.
• Skapat en gemsam plattform att stå på genom en gemesanm vision och pedagogisk verksamhetsidé.
• Genomfört en organisationsförändring genom att skapa ett samlat mellanstadium – Vintergatan samt åldershomogena grupper i två F-3 spår, Karla som arbetar Bifrostinspirerat och Tellus som arbetar Montessoriinspirerat.
• Vi har tagit emot ett 60-tal nyanlända elever från främst Somalia och Syrien.
• Startat upp en Språksupport (förberedelseklass).
• Startat upp En läsande klass
• Sökt SIS-medel från SPSM och fått drygt 600 000 kr till ett tillgänglighetsprojekt.
• Jag har skrivit en magisteruppsats med titel Digitala och sociala medier i undervisningen för elevers ökade motivation, delaktighet och måluppfyllelse.
• Jag har fått en kollega, vi kommer att vara 1,5 bitr rektor på skolan.
Ett axplock!
Detta har varit en del av vår vardag!
Hädanefter kommer jag att göra inlägg mer frekvent och berätta hur skolan, personalen och jag utvecklas i det arbetet som är på gång i skolan. Jag kommer att rapportera från det dagliga rektorsarbetet. Vad gör en rektor på en skola hela dagarna egentligen?
På gång kommande vecka: APT, teammöte kring lönerevision, planering med Trygghetsteamet och så en massa möten…
Ny vecka, nya möjligheter! Vi ses!
När jag kom till skolan fick jag ett uppdrag att samla skolan till ”en skola”. I skolan fanns två spår, självständiga F-6 spår. Nu finns det fortfarande spår, också självständiga, men vi är på väg att luckra upp och samverka mer över många olika gränser.
Andersbergsskolan är en fantastisk skola men fantastisk personal och härliga elever. Just nu har vi elever med 14 olika språk!
Vad har vi gjort under dessa månader när jag har varit vid rodret?
• Trygghetsarbete med ny reviderad Likabehandlingsplan utifrån Gävlemodellen.
• Skapat en gemsam plattform att stå på genom en gemesanm vision och pedagogisk verksamhetsidé.
• Genomfört en organisationsförändring genom att skapa ett samlat mellanstadium – Vintergatan samt åldershomogena grupper i två F-3 spår, Karla som arbetar Bifrostinspirerat och Tellus som arbetar Montessoriinspirerat.
• Vi har tagit emot ett 60-tal nyanlända elever från främst Somalia och Syrien.
• Startat upp en Språksupport (förberedelseklass).
• Startat upp En läsande klass
• Sökt SIS-medel från SPSM och fått drygt 600 000 kr till ett tillgänglighetsprojekt.
• Jag har skrivit en magisteruppsats med titel Digitala och sociala medier i undervisningen för elevers ökade motivation, delaktighet och måluppfyllelse.
• Jag har fått en kollega, vi kommer att vara 1,5 bitr rektor på skolan.
Ett axplock!
Detta har varit en del av vår vardag!
Hädanefter kommer jag att göra inlägg mer frekvent och berätta hur skolan, personalen och jag utvecklas i det arbetet som är på gång i skolan. Jag kommer att rapportera från det dagliga rektorsarbetet. Vad gör en rektor på en skola hela dagarna egentligen?
På gång kommande vecka: APT, teammöte kring lönerevision, planering med Trygghetsteamet och så en massa möten…
Ny vecka, nya möjligheter! Vi ses!
torsdag 11 juli 2013
Jag är på väg....
Har nu undr tre dagar städat mitt kontor i Ockelbo. Jag är på väg till ett nytt arbete i Gävle, närmare bestämt Andersbergskolan, det ska bli jättespännande att arbeta med en ny åldersgrupp, F-6! Jag börjar 5 augusti!
Det har varit fantastiska fem år i Ockelbo. Jag har haft ett lärorikt uppdrag, inom grundskola, grundsärskola, kommunala Vuxenutbildningens alla delar (vux, SFI, särvux) och de senaste åren även nosat på gymnasiet då Ockelbo har ett litet IM-program. Sedan nyår har jag också varit chef för den centrala Elevhälsan. Många lärorika områden där man i framtida arbeten kan ha nytta av erfarenheterna!
Tack för mig Ockelbo kommun!
För första gång på 10 år ska jag cykla till jobbet! Det ser jag fram emot. Men på nåt vis kan det bli svårt att riva sig från arbetet på eftermiddagarna när man inte MÅSTE dra för att hinna med tåget. Man får en viss diciplin på morgonrutiner och avslutningsrutiner när man har ett tåg eller en buss att hinna med. Men det som är skönt är att det är nerförsbacke på väg hem från Andersberg! Då är det bara att oka och njuta.. Det var inte enbart nerförs när jag cyklade Trysilrittet i helgen! Efter mycket "ups and downs" förbättrade jag min tid med 48 minuter från förra årets resultat!! Det var kul!
Nu är det dags för semester! Från och med måndag har jag tre veckor framför mig med att slappa och njuta av svenska sommaren som jag hoppas blir bättre än förra året!
Tjolahopp! :)
Det har varit fantastiska fem år i Ockelbo. Jag har haft ett lärorikt uppdrag, inom grundskola, grundsärskola, kommunala Vuxenutbildningens alla delar (vux, SFI, särvux) och de senaste åren även nosat på gymnasiet då Ockelbo har ett litet IM-program. Sedan nyår har jag också varit chef för den centrala Elevhälsan. Många lärorika områden där man i framtida arbeten kan ha nytta av erfarenheterna!
Tack för mig Ockelbo kommun!
För första gång på 10 år ska jag cykla till jobbet! Det ser jag fram emot. Men på nåt vis kan det bli svårt att riva sig från arbetet på eftermiddagarna när man inte MÅSTE dra för att hinna med tåget. Man får en viss diciplin på morgonrutiner och avslutningsrutiner när man har ett tåg eller en buss att hinna med. Men det som är skönt är att det är nerförsbacke på väg hem från Andersberg! Då är det bara att oka och njuta.. Det var inte enbart nerförs när jag cyklade Trysilrittet i helgen! Efter mycket "ups and downs" förbättrade jag min tid med 48 minuter från förra årets resultat!! Det var kul!
Nu är det dags för semester! Från och med måndag har jag tre veckor framför mig med att slappa och njuta av svenska sommaren som jag hoppas blir bättre än förra året!
Tjolahopp! :)
torsdag 11 oktober 2012
Skolutvecklingsarbete på gång ur ett rektorsperspektiv.
”Jag älskar konstitutionell rätt”, sa Anna-Sara Lind när hon spatserade stramt fram och tillbaka framför tavlan med händerna på ryggen. Hon skulle hålla en föreläsning i ämnet för oss rektorer i rektorsprogrammet våren 2010. ”Vilken underbart engagerad kvinna”, tänkte jag då! Det var klart och tydligt att hon hade valt rätt bana i livet.
Jag känner mig också på rätt plats i livet efter pit-stops i resebranschen och utbildning till yrkeslärare inom textil och design. Och jag älskar det pedagogiska ledarskapet! Bara utmaningen i orden pedagogiskt ledarskap kan sätta i gång mig! Vad menas med detta begrepp och hur ska vi utveckla rektors uppdrag så att det är möjligt att ägna tiden till denna så viktiga del i uppdraget som rektor, har jag tänkt hur många gånger som helst under de senaste åren. Det är mycket som ryms inom detta förhållandevis gamla begrepp som myntades första gången i 1946 års Skolkommission: ”Rektors viktigaste uppgift bör vara att leda det pedagogiska arbetet.” Det ryms olika definitioner, det ryms förväntningar och det ryms en hel del frustration.
Definitionen på det pedagogiska ledarskapet är många och de flesta av våra aktiva skolforskare, både inom Sverige och utomlands, har sina definitioner på hur detta ledarskap ska föra skolan framåt mot högre måluppfyllelse. Lite generellt sagt råder det olika uppfattningar om vad det pedagogiska ledarskapet handlar om: om hur vi rektorer hanterar vårt frirum, om hur vi stimulerar till lärarnas utveckling eller om huruvida vi ska besöka klassrummen eller inte.
Den bild som jag hade med mig när jag kom in i skolans värld för ett antal år sedan hade jag erövrat efter att ha läst mycket litteratur om rektors arbete och pedagogiska ledarskap. Som beteendevetare med inriktning på personalutveckling hade jag en ganska tydlig bild av vad mitt rektorsuppdrag i huvudsak skulle bestå av. Min devis var ”trivs lärarna, trivs barnen!”
Mitt första år som rektor handlade mest om att lyssna in och spana, samtidigt som mina förväntningar grusades då jag upptäckte att uppdraget inte i huvudsak var det jag hade bildat mig en uppfattning om och valt yrkesbana efter, utan ett i huvudsak elev-, personal- och ekonomi administrativt arbete med stora delar arbetsmiljö och rehab-ärenden. Jag var förundrad över hur lite stödfunktioner som fanns runt om oss rektorer för att kunna utföra det pedagogiska uppdraget som jag tolkar är kärnan i en rektors vardag. När det gäller stödfunktioner och uppdragets karaktär, kan man nog dra slutsatsen att det är den lilla kommunens dilemma att man får sitta på oerhört många stolar, det positiva är att man blir rätt så allmänbildad också!
Jag höll på att gå i bitar de första åren. I ledningsgruppen pratade vi om att det behövdes göras ett stort utvecklingsarbete i hela kommunen, vi hade beslutat att vi, på lärarnas uppdrag, skulle besöka lektioner, vi skulle utveckla vårt kvalitetsarbete. Men vi rektorer drunknade i administration, och det kändes som att det var brandsläckning i alla lägen, och vi kom inte framåt i det strategiska arbetet. Efter att ha hamnat i de många mätningar som görs som en av Sveriges sämsta skolkommuner ht 2010, kända jag att nu måste vi göra något! Men hur? Efter en inspirationsträff med Essunga kommun där vi fick höra om deras synvända, och som just då låg i täten av kommunerna i olika mätningar, fick vi ett uppdrag av vår nämnd att öka måluppfyllelsen på alla nivåer. Men var i låg problematiken i våra skolor? Vad är det vi gör? Eller som Scherp säger: varför blir det som det blir, när vi gör som vi gör? Jag upplevde att man "sparkade neråt" och ingen tog kontakt med varandra. I en liten kommun med sju skolenheter där det fanns som mest 20 elever i byskolorna, kändes det som en katastrof att vi inte hade mer samverkan mellan pedagogerna. Det jag såg var att vi måste ha en modell som samlar oss omkring uppdraget i kommunen. Jag lyfte behovet av att se skolan som en skola, och vi myntade begreppet Ockelbo - en skola! Vi insåg behovet av att se vårt arbete med barn och elever mer i ett 0-16 års perspektiv, och inom skolan i ett 6-16 års perspektiv.
Det andra som jag upplevde att vi saknade var en gemensam plattform att bygga vårt arbete på inom skolan, en vision för vår gemensamma idé för skolutveckling i kommunen. När jag började mitt arbete i kommunen, lyfte jag tanken på en långsiktig vision, både med min personal och med min chef. Just då pågick ett intensivt arbete i kommunen att sjösätta en stor vision för alla kommunens förvaltningar, så jag fick lugna mig lite.
Jag sökte mycket i litteraturen efter arbetsätt som involverar personalen naturligt i arbetet, att skolutvecklingen ska pågå på golvet, i lärarnas vardag. En metod som vilar på ett humanistiskt perspektiv där varje deltagare har sin givna roll och ska känna sig delaktig som en kugge i ett hjul, en metod som handlar om att väcka ett engagemang och som inte är en kontroll och inspektionskultur, utan mer ett arbetsätt som lyfter och utvecklar, stödjer och pushar i alla led. Det krav som lärarna ställer på mig i form av ledare (tydlighet, veta målet, ha framförhållning) ska eleverna kunde ställa på sina lärare.
Jag fick i grundskoletidningen läsa en artikel av Hans-Åke Scherp om hur man skulle kunna, med hjälp av en helhetsidé, arbeta utifrån begreppen arbetsorganisation och utvecklingsorganisation. Grunden är en helhetsidé som består av en vision och en pedagogisk verksamhetsidé som handlar om vad som leder eleverna till utveckling och lärande. Arbetsorganisationen ska ta hand om vårt dagliga arbete, hela den tekniska nivån som handlar om konkret schema, rutiner för möten, konferenser, elevhälsa mm.
Vi har haft turen att Sveriges största skolreform genom tiderna sjösattes samtidigt som vi behövde göra en reell förändring i kommunen, så vi har haft ett gynnsamt läge.
Jag började mitt utvecklings arbetet utifrån Scherps tankar med min personal på högstadiet januari 2011 och berättade för chef och kollegor hur jag tänkte och presenterade idén. Min personal hade fått börja arbeta med att vaska fram en helhetside genom att sitta och spåna i grupper om vad var och en upplevde, utifrån sina erfarenheter, leder till barns utveckling och lärande. Min chef och mina kollegor köpte mina tankar och idéer och efter ett par månader fick jag ansvar att leda utvecklingsarbetet i kommunen. Vi kopplade då på de andra skolorna och la upp en års-planering för vårt utvecklingsarbete, som hela tiden har haft två spår, implementering av nya styrdokumenten och vår synvända. I arbetet med att implementera våra nya styrdokument har vi Helena Moreau och Steve Wretman. Vår synvända är inspirerad av Essunga men ändå VÅR! Det som är viktigt för oss i detta arbete är implementering av ett inkluderande synsätt som handlar om ett professionellt bemötande och att skapa goda lärmiljöer som erbjuder möjligheter för lärande genom att möta, stödja och utmana alla elever i deras lust att lära.
Nu har vi en vision och en verksamhetsidé som står för den riktning som utvecklingsarbetet ska ha framöver och som knyter an till ett bra bemötande och det inkluderande synsättet, att skapa goda lärmiljöer som erbjuder möjligheter för lärande genom att möta, stödja och utmana alla elever i deras lust att lär. Särskild tyngd har lagts på att åstadkomma en skola och förskola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och verksamhetsidén speglar också de framgångsfaktorer som Hattie lyfter fram i sin forskning. Vi vill främja en formativ kultur på alla nivåer, där vi kritiskt granskar vårt arbete för att kontinuerligt kunna förnya vår verksamhet. I arbetet med vår synvända har vi Hans-Åke Scherp som processtöd i rektorsgruppen. Det har varit mycket givande.
Det har varit och är ett hårt arbete, och vissa saker får ligga lite ”på vänt” tills vi har genomfört dessa två åren. Att alla ska med på tåget har också varit ledord i processen och det har inte varit helt lätt. Att förstå fröändringsarbetet är en nöt att knäcka för många medarbetare, särskilt om man känner sig på "gungfly" och det blir många lösa trådar, och man ska hålla i sär några och koppla i hop några och därutöver få sin vardag med planering och undervisning att gå i hop. För oss på högstadiet, blev det nödvändigt att belysa detta genom två dagars arbetslagsutveckling, med syfte att tydliggöra varandras uppdrag på enheten, att vi är ett team och att våra uppdrag är beroende av varandra, och att synliggöra processerna i ett förändringsarbete, så att personalen kunde förstå att det är fullständigt normalt att känna som man gör, samt förstå att man kan vara på olika nivåer i förändringsprocessen. Till min hjälp i detta arbete använda vi Claes Jansens förändringens fyra rum. Processen genomfördes av en beteendevetare och det blev mycket skratt och nickande igenkänningssignaler. Förhoppningsvis känns det lite lättare att gå in nu i år två, men arbetsbördan är den samma, om inte lite tajtare med alla dokumentationskrav omkring elevernas kunskapsutveckling.
Nu tas det beslut om nerläggning av byskolorna den 25 november, och förmodligen kommer det att bli så. Vår kommun blöder pengar i den organisation vi har nu. Förhoppningsvis kan vi blicka framåt mot en organisation som är greppbar och med större möjlighet till likvärdighet. Vårt utvecklingsarbete kommer att fortsätta i allra högsta grad med lärgrupper och analys av LPP och elevarbeten även efter detta läsår. Det har varit en spännande resa som innehållit både förväntningar och frustration. Den är inte klar ännu, och de bestående effekterna av arbetet kanske vi inte ser före om ett par år.
Anna-Sara Lind satte spår hos mig den där vinterdagen våren 2010 och då inte för att jag är särskilt intresserad av konstitutionell rätt, utan för att hennes engagemang och brinnande intresse blev en inspiration och en påminnelse. Mitt arbeta som pedagogisk ledare handlar mycket om att inspirera mina lärare och elever till att ha lusten kvar för det de gör. Då kommer förhoppningsvis det magiska mötet mellan lärare och elev att uppstå, och det är i detta möte som lärande sker.
Jag känner mig också på rätt plats i livet efter pit-stops i resebranschen och utbildning till yrkeslärare inom textil och design. Och jag älskar det pedagogiska ledarskapet! Bara utmaningen i orden pedagogiskt ledarskap kan sätta i gång mig! Vad menas med detta begrepp och hur ska vi utveckla rektors uppdrag så att det är möjligt att ägna tiden till denna så viktiga del i uppdraget som rektor, har jag tänkt hur många gånger som helst under de senaste åren. Det är mycket som ryms inom detta förhållandevis gamla begrepp som myntades första gången i 1946 års Skolkommission: ”Rektors viktigaste uppgift bör vara att leda det pedagogiska arbetet.” Det ryms olika definitioner, det ryms förväntningar och det ryms en hel del frustration.
Definitionen på det pedagogiska ledarskapet är många och de flesta av våra aktiva skolforskare, både inom Sverige och utomlands, har sina definitioner på hur detta ledarskap ska föra skolan framåt mot högre måluppfyllelse. Lite generellt sagt råder det olika uppfattningar om vad det pedagogiska ledarskapet handlar om: om hur vi rektorer hanterar vårt frirum, om hur vi stimulerar till lärarnas utveckling eller om huruvida vi ska besöka klassrummen eller inte.
Den bild som jag hade med mig när jag kom in i skolans värld för ett antal år sedan hade jag erövrat efter att ha läst mycket litteratur om rektors arbete och pedagogiska ledarskap. Som beteendevetare med inriktning på personalutveckling hade jag en ganska tydlig bild av vad mitt rektorsuppdrag i huvudsak skulle bestå av. Min devis var ”trivs lärarna, trivs barnen!”
Mitt första år som rektor handlade mest om att lyssna in och spana, samtidigt som mina förväntningar grusades då jag upptäckte att uppdraget inte i huvudsak var det jag hade bildat mig en uppfattning om och valt yrkesbana efter, utan ett i huvudsak elev-, personal- och ekonomi administrativt arbete med stora delar arbetsmiljö och rehab-ärenden. Jag var förundrad över hur lite stödfunktioner som fanns runt om oss rektorer för att kunna utföra det pedagogiska uppdraget som jag tolkar är kärnan i en rektors vardag. När det gäller stödfunktioner och uppdragets karaktär, kan man nog dra slutsatsen att det är den lilla kommunens dilemma att man får sitta på oerhört många stolar, det positiva är att man blir rätt så allmänbildad också!
Jag höll på att gå i bitar de första åren. I ledningsgruppen pratade vi om att det behövdes göras ett stort utvecklingsarbete i hela kommunen, vi hade beslutat att vi, på lärarnas uppdrag, skulle besöka lektioner, vi skulle utveckla vårt kvalitetsarbete. Men vi rektorer drunknade i administration, och det kändes som att det var brandsläckning i alla lägen, och vi kom inte framåt i det strategiska arbetet. Efter att ha hamnat i de många mätningar som görs som en av Sveriges sämsta skolkommuner ht 2010, kända jag att nu måste vi göra något! Men hur? Efter en inspirationsträff med Essunga kommun där vi fick höra om deras synvända, och som just då låg i täten av kommunerna i olika mätningar, fick vi ett uppdrag av vår nämnd att öka måluppfyllelsen på alla nivåer. Men var i låg problematiken i våra skolor? Vad är det vi gör? Eller som Scherp säger: varför blir det som det blir, när vi gör som vi gör? Jag upplevde att man "sparkade neråt" och ingen tog kontakt med varandra. I en liten kommun med sju skolenheter där det fanns som mest 20 elever i byskolorna, kändes det som en katastrof att vi inte hade mer samverkan mellan pedagogerna. Det jag såg var att vi måste ha en modell som samlar oss omkring uppdraget i kommunen. Jag lyfte behovet av att se skolan som en skola, och vi myntade begreppet Ockelbo - en skola! Vi insåg behovet av att se vårt arbete med barn och elever mer i ett 0-16 års perspektiv, och inom skolan i ett 6-16 års perspektiv.
Det andra som jag upplevde att vi saknade var en gemensam plattform att bygga vårt arbete på inom skolan, en vision för vår gemensamma idé för skolutveckling i kommunen. När jag började mitt arbete i kommunen, lyfte jag tanken på en långsiktig vision, både med min personal och med min chef. Just då pågick ett intensivt arbete i kommunen att sjösätta en stor vision för alla kommunens förvaltningar, så jag fick lugna mig lite.
Jag sökte mycket i litteraturen efter arbetsätt som involverar personalen naturligt i arbetet, att skolutvecklingen ska pågå på golvet, i lärarnas vardag. En metod som vilar på ett humanistiskt perspektiv där varje deltagare har sin givna roll och ska känna sig delaktig som en kugge i ett hjul, en metod som handlar om att väcka ett engagemang och som inte är en kontroll och inspektionskultur, utan mer ett arbetsätt som lyfter och utvecklar, stödjer och pushar i alla led. Det krav som lärarna ställer på mig i form av ledare (tydlighet, veta målet, ha framförhållning) ska eleverna kunde ställa på sina lärare.
Jag fick i grundskoletidningen läsa en artikel av Hans-Åke Scherp om hur man skulle kunna, med hjälp av en helhetsidé, arbeta utifrån begreppen arbetsorganisation och utvecklingsorganisation. Grunden är en helhetsidé som består av en vision och en pedagogisk verksamhetsidé som handlar om vad som leder eleverna till utveckling och lärande. Arbetsorganisationen ska ta hand om vårt dagliga arbete, hela den tekniska nivån som handlar om konkret schema, rutiner för möten, konferenser, elevhälsa mm.
Vi har haft turen att Sveriges största skolreform genom tiderna sjösattes samtidigt som vi behövde göra en reell förändring i kommunen, så vi har haft ett gynnsamt läge.
Jag började mitt utvecklings arbetet utifrån Scherps tankar med min personal på högstadiet januari 2011 och berättade för chef och kollegor hur jag tänkte och presenterade idén. Min personal hade fått börja arbeta med att vaska fram en helhetside genom att sitta och spåna i grupper om vad var och en upplevde, utifrån sina erfarenheter, leder till barns utveckling och lärande. Min chef och mina kollegor köpte mina tankar och idéer och efter ett par månader fick jag ansvar att leda utvecklingsarbetet i kommunen. Vi kopplade då på de andra skolorna och la upp en års-planering för vårt utvecklingsarbete, som hela tiden har haft två spår, implementering av nya styrdokumenten och vår synvända. I arbetet med att implementera våra nya styrdokument har vi Helena Moreau och Steve Wretman. Vår synvända är inspirerad av Essunga men ändå VÅR! Det som är viktigt för oss i detta arbete är implementering av ett inkluderande synsätt som handlar om ett professionellt bemötande och att skapa goda lärmiljöer som erbjuder möjligheter för lärande genom att möta, stödja och utmana alla elever i deras lust att lära.
Nu har vi en vision och en verksamhetsidé som står för den riktning som utvecklingsarbetet ska ha framöver och som knyter an till ett bra bemötande och det inkluderande synsättet, att skapa goda lärmiljöer som erbjuder möjligheter för lärande genom att möta, stödja och utmana alla elever i deras lust att lär. Särskild tyngd har lagts på att åstadkomma en skola och förskola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och verksamhetsidén speglar också de framgångsfaktorer som Hattie lyfter fram i sin forskning. Vi vill främja en formativ kultur på alla nivåer, där vi kritiskt granskar vårt arbete för att kontinuerligt kunna förnya vår verksamhet. I arbetet med vår synvända har vi Hans-Åke Scherp som processtöd i rektorsgruppen. Det har varit mycket givande.
Det har varit och är ett hårt arbete, och vissa saker får ligga lite ”på vänt” tills vi har genomfört dessa två åren. Att alla ska med på tåget har också varit ledord i processen och det har inte varit helt lätt. Att förstå fröändringsarbetet är en nöt att knäcka för många medarbetare, särskilt om man känner sig på "gungfly" och det blir många lösa trådar, och man ska hålla i sär några och koppla i hop några och därutöver få sin vardag med planering och undervisning att gå i hop. För oss på högstadiet, blev det nödvändigt att belysa detta genom två dagars arbetslagsutveckling, med syfte att tydliggöra varandras uppdrag på enheten, att vi är ett team och att våra uppdrag är beroende av varandra, och att synliggöra processerna i ett förändringsarbete, så att personalen kunde förstå att det är fullständigt normalt att känna som man gör, samt förstå att man kan vara på olika nivåer i förändringsprocessen. Till min hjälp i detta arbete använda vi Claes Jansens förändringens fyra rum. Processen genomfördes av en beteendevetare och det blev mycket skratt och nickande igenkänningssignaler. Förhoppningsvis känns det lite lättare att gå in nu i år två, men arbetsbördan är den samma, om inte lite tajtare med alla dokumentationskrav omkring elevernas kunskapsutveckling.
Nu tas det beslut om nerläggning av byskolorna den 25 november, och förmodligen kommer det att bli så. Vår kommun blöder pengar i den organisation vi har nu. Förhoppningsvis kan vi blicka framåt mot en organisation som är greppbar och med större möjlighet till likvärdighet. Vårt utvecklingsarbete kommer att fortsätta i allra högsta grad med lärgrupper och analys av LPP och elevarbeten även efter detta läsår. Det har varit en spännande resa som innehållit både förväntningar och frustration. Den är inte klar ännu, och de bestående effekterna av arbetet kanske vi inte ser före om ett par år.
Anna-Sara Lind satte spår hos mig den där vinterdagen våren 2010 och då inte för att jag är särskilt intresserad av konstitutionell rätt, utan för att hennes engagemang och brinnande intresse blev en inspiration och en påminnelse. Mitt arbeta som pedagogisk ledare handlar mycket om att inspirera mina lärare och elever till att ha lusten kvar för det de gör. Då kommer förhoppningsvis det magiska mötet mellan lärare och elev att uppstå, och det är i detta möte som lärande sker.
lördag 18 augusti 2012
Skolstart
Det närmer ssig skolstart, och jag kan ärligt säga att jag längtar. Vad är en skola utan våra elever? Dessa ungdomar som fyller oss med så mycket glädje, så mycket bekymmer, så mycket ilska och så mycket kärlek? Det ska bli oerhört skönt att träffa er alla på onsdag!
Men vad vore en skola utan dess lärare? Alla dessa slithästar som river sitt hår för att få tiden att gå i hop? Som förtvivlas över elever som inte mår bra, som inte når målen och ibland över en chef som inte lyssnar... Det är lika här, de fyller mig med mycket glädje, så mycket bekymmer, så mycket ilska och så mycket kärlek!!
I år har vi nya lärare med oss i skolstarten och det är alltid en fråga om vad är en bra introduktion för nya lärare? Nu innebär begreppet "introduktion" olika, en introduktion på nya arbetsplatsen för "nygamla" lärare och en introduktion för alldeles nyutexade lärare. För sistnämnda kategori finns nu riktlinjer från Skolverket för oss skolledare att följa, och det är bra!! Jag känner mig ofta alleles otillräcklig när det handlar om nyanställningar. Oftast får de sköta det mesta själv tillsammans med vana kollegor. Cindi Rogsbees blogg rörde något inom mig som jag kan tro kännetecknar även våra nya lärare. Trevlig läsning!
Men vad vore en skola utan dess lärare? Alla dessa slithästar som river sitt hår för att få tiden att gå i hop? Som förtvivlas över elever som inte mår bra, som inte når målen och ibland över en chef som inte lyssnar... Det är lika här, de fyller mig med mycket glädje, så mycket bekymmer, så mycket ilska och så mycket kärlek!!
I år har vi nya lärare med oss i skolstarten och det är alltid en fråga om vad är en bra introduktion för nya lärare? Nu innebär begreppet "introduktion" olika, en introduktion på nya arbetsplatsen för "nygamla" lärare och en introduktion för alldeles nyutexade lärare. För sistnämnda kategori finns nu riktlinjer från Skolverket för oss skolledare att följa, och det är bra!! Jag känner mig ofta alleles otillräcklig när det handlar om nyanställningar. Oftast får de sköta det mesta själv tillsammans med vana kollegor. Cindi Rogsbees blogg rörde något inom mig som jag kan tro kännetecknar även våra nya lärare. Trevlig läsning!
lördag 24 mars 2012
Dåligt betyg till huvudmannen i ny rektorsgranskning
Tidningen Chef & Ledarskap intervjuade mig ang Skolinspektionens senaste rapport om Rektors ledarskap (2012:1). Här är resultatet:
Skolhuvudmän behöver ge rektorer bättre förutsättningar. Skolinspektionens slutsats kommer inte som en överraskning för Signhild Olsson, rektor bland annat för Perslundaskolan och komvux i Ockelbo. För henne blir den nyligen publicerade, kommunövergripande rapporten Rektors ledarskap med ansvar för den pedagogiska verksamheten en bekräftelse: Det är på grund av omständigheter de inte rår över som många rektorer inte är de pedagogiska ledare de borde vara.
Signhild Olsson blev själv granskad i samband med en annan av Skolinspektionens inspektioner: en tillsyn av Ockelbo kommun hösten 2011. Hon fick veta att det fanns brister i hennes pedagogiska ledarskap och att hon måste vidta åtgärder för att förbättra det. ”Jag är fullständigt sågad som pedagogisk ledare”, skrev hon om sig själv i en debattartikel i Chef & Ledarskap nr 6/11.
I den nya rektorsgranskningen har utgångspunkten varit att se hur huvudmän och rektorer skapar förutsättningar för ett gott ledarskap. 30 grundskolor i 12 kommuner ingår.
Skolinspektionen konstaterar i rapporten att huvudmännen ofta sätter skolornas budget schablonmässigt, men att de i stället måste bli bättre på att analysera skolans resultat innan de fördelar resurser.
Det framgår att det som huvudmännen mest förväntar sig av rektor är att hon eller han ska vara pedagogisk ledare och hålla budgeten.
– Det låter enkelt, men det ligger jättemycket i den förväntningen, säger Signhild Olsson när Chef & Ledarskap ringer upp henne.
– Om inte förutsättningarna finns utvecklas inte verksamheten och stödet till lärarna uteblir.
I den nya granskningen identifierar Skolinspektionen tre områden som behöver utvecklas i det pedagogiska ledarskapet: Rektorns ledning för framgångsrik undervisning är ett. Roller och ansvar, liksom strukturer och processer, är ett annat område som behöver förtydligas på många skolor. Och ledningen av utvecklingsarbetet behöver förstärkas, eftersom utredarna funnit att det finns brister i de flesta rektorers systematiska kvalitetsarbete.
I Skolinspektionens tillsyn av Ockelbo, en liten kommun där knappt 600 elever fördelar sig på flera små skolor, fick alla de tre rektorerna kritik. Skolinspektionen ansåg också att de hade för dåliga förutsättningar.
Signhild Olsson och hennes kollegor har diskuterat situationen med arbetsgivaren och delvis fått gensvar, men hon menar att dialogen mellan huvudman och rektor generellt skulle behöva bli tydligare och djärvare.
– Våra fackförbund skulle kunna leda en hårdare debatt mot huvudmännen.
För Signhild Olssons del har kritiken mot Ockelbo kommun konkret resulterat i en viss avlastning. Den biträdande rektor hon samarbetar med har fått sin tjänst utökad från 30 till 50 procent.
Den nya granskningen av rektors ledarskap utmynnar i att huvudmannen, men också rektor själv, måste skapa förutsättningar för det pedagogiska ledarskapet. Det är lättare sagt än gjort för Signhild Olssons del. Utöver sina uppdrag som skolledare går hon den statliga rektorsutbildningen – utan att minska sin arbetstid. Dessutom leder hon ett utvecklingsarbete i kommunen. För att kunna vara pedagogisk ledare måste hon prioritera hårt.
– Jag är sträng med min tid, tummar inte på att hinna med lektionsbesök och uppföljningar med lärarna.
Så många som 60 procent av rektorerna i rektorsgranskningen önskar ytterligare stöd från huvudmannen.
Sighild Olsson känner igen sig. Ansvaret för praktiska sysslor som fastighetsunderhåll och brandskydd skulle hon helst vilja lämna ifrån sig helt. Hon skulle också vilja se samordning i kommunen, till exempel när en likabehandlingsplan ska upprättas. Något som också tar tid är dokumentation.
– Jag skulle vilja ha en specialpedagog som tog hand om en del av dokumentationen. Då kunde kanske lärarna få loss ytterligare en timme för undervisning.
Mimmi Palm
onsdag 29 februari 2012
En ny skolutredning – eller en gammal bekant?
Vi har fått presenterad för oss en skolutredning för Ockelbo skolas framtid! Det var en bra, tydlig och väl genomförd utredning från PWC! Men var det nytt det som framfördes? I sak nej! Men skillnaden nu är att det är en betydligt mer grundlig pedagogisk och ekonomisk redovisning i denna rapport utifrån våra nya förutsättningar med nya styrdokuemnt. Det blev mycket tydligt vad som behöver göras utifrån de olika alternativen som läggs fram.
Bakgrunden i korthet: Ockelbo kommun med ca 5900 invånare har 7 skolenheter varav tre innehåller ett alldeles för lågt elevantal. Det är mellan 16 och 22 elever i dessa skolor. Dessutom är alla skollokaler i för dåligt skick. Att rusta alla lokaler skulle gå på uppemot 130 miljoner! I rapporten har utredarna gått igenom våra styrdokument - vad kräver dom av dagens skola? Kan vi i Ockelbo med dagens organisation svara mot Skolverket och nya Skollagens krav?
Kort om alternativen:
A - bygg en ny F - 6 skola söder om Ockelbo. Detta skulle leda till en utökad samverkan och samutnyttjande av alla våra resurser samt ge möjligheter till en att bedriva skola i nya pedagogiskt ändamålsenliga lokaler. Kostnad ca 200 miljoner.
B - slå i hop till tre skolor, Åbyggeby och Gäveränge blir F - 5 skolor, Perslunda blir 6 - 9 skola. Kostnad ca 100 miljoner. Detta ger inte lika bra pedagogiska förutsättningar då vissa av våra lokaler ändå kommer att vara otidsenliga skollokaler trots rust, men det ger i alla fall MYCKET bättre förutsättningar för en bra verksamhet än vad som är i dag.
Jag tänker på både elever och personal. För några av våra elever är det traumatiskt att byta från att kanske vara ensam sexa i en skola med totalt 16 elever till att komma i sjuan i en skola som har 170 elever. Denna övergång kan helt elimineras vid alternativ A, och bli mycket mjukare vid alternativ B då större grupper då inte är något okänt. När det gäller vår personal, så piskar många av våra praktisk/estetiska lärare runt på de flesta av skolorna. Detta ger en arbetsmiljö präglad av snabba förflyttningar för att hålla schemat med fara för både sig själv och andra, svårigheter att arbeta ämnesövergripande då man inte har tid att stanna och planera, och många salar att förhålla sig till med material och instrument.
Min åsikt är att GÖR NÅGOT oavsett vad, vi måste ur detta vakuum för att kunna utveckla verksamheten och inte minst, höja kvaliteten på elevernas vistelse i skolan på deras väg ut i vuxenlivet. När eleverna ska gå vidare till gymnasiet, slåss gymnasieskolorna om att visa upp den ena fantastiska miljön efter den andra med alla tekniska möjligheter som finns. Eleverna undrar nog varför de inte är värda att satsas på i den egna kommunen. Just nu är det ett hån mot våra ungdomar att de behöva vistas i undermålig skolmiljö! Det är tur att det finns så många tappra lärare och övrig personal som gör vardagen så pass spännande att det är värt att komma hit!
Signhld Olsson
Bakgrunden i korthet: Ockelbo kommun med ca 5900 invånare har 7 skolenheter varav tre innehåller ett alldeles för lågt elevantal. Det är mellan 16 och 22 elever i dessa skolor. Dessutom är alla skollokaler i för dåligt skick. Att rusta alla lokaler skulle gå på uppemot 130 miljoner! I rapporten har utredarna gått igenom våra styrdokument - vad kräver dom av dagens skola? Kan vi i Ockelbo med dagens organisation svara mot Skolverket och nya Skollagens krav?
Kort om alternativen:
A - bygg en ny F - 6 skola söder om Ockelbo. Detta skulle leda till en utökad samverkan och samutnyttjande av alla våra resurser samt ge möjligheter till en att bedriva skola i nya pedagogiskt ändamålsenliga lokaler. Kostnad ca 200 miljoner.
B - slå i hop till tre skolor, Åbyggeby och Gäveränge blir F - 5 skolor, Perslunda blir 6 - 9 skola. Kostnad ca 100 miljoner. Detta ger inte lika bra pedagogiska förutsättningar då vissa av våra lokaler ändå kommer att vara otidsenliga skollokaler trots rust, men det ger i alla fall MYCKET bättre förutsättningar för en bra verksamhet än vad som är i dag.
Jag tänker på både elever och personal. För några av våra elever är det traumatiskt att byta från att kanske vara ensam sexa i en skola med totalt 16 elever till att komma i sjuan i en skola som har 170 elever. Denna övergång kan helt elimineras vid alternativ A, och bli mycket mjukare vid alternativ B då större grupper då inte är något okänt. När det gäller vår personal, så piskar många av våra praktisk/estetiska lärare runt på de flesta av skolorna. Detta ger en arbetsmiljö präglad av snabba förflyttningar för att hålla schemat med fara för både sig själv och andra, svårigheter att arbeta ämnesövergripande då man inte har tid att stanna och planera, och många salar att förhålla sig till med material och instrument.
Min åsikt är att GÖR NÅGOT oavsett vad, vi måste ur detta vakuum för att kunna utveckla verksamheten och inte minst, höja kvaliteten på elevernas vistelse i skolan på deras väg ut i vuxenlivet. När eleverna ska gå vidare till gymnasiet, slåss gymnasieskolorna om att visa upp den ena fantastiska miljön efter den andra med alla tekniska möjligheter som finns. Eleverna undrar nog varför de inte är värda att satsas på i den egna kommunen. Just nu är det ett hån mot våra ungdomar att de behöva vistas i undermålig skolmiljö! Det är tur att det finns så många tappra lärare och övrig personal som gör vardagen så pass spännande att det är värt att komma hit!
Signhld Olsson
söndag 13 november 2011
Rektors ansvar som pedagogisk ledare – vems ansvar är rektorn, egentligen?
Kaliber lyfter fram i dag, 13 nov i sin satsning ”Den orättvisa skolan” i P1, att ”Rektorsbyten skapar kaos i svenska skolor.” Rektorer hoppar av sina uppdrag av olika anledningar, och ofta för att arbetsbelastningen är för hög. Med anledning av den debatt som förs på riksnivå om rektors uppdrag känner jag att det är viktigt att lyfta fram situationen för rektor, och inte för att den inte är känd, utan för att jag, som själv är rektor, känner mig beklämd av att bli uthängd som en oduglig ledare när jag vet under vilka förutsättningar jag försöker göra mitt jobb. Jag skulle vilja ha svar på: Vems ansvar är rektorn, egentligen?
Jag älskar mitt rektorsjobb! Jag är precis klar med andra året av den nya statliga rektorsutbildningen och blir än mer övertygad om att det är ett superspännande och stimulerande jobb och att jag har valt rätt! Jag vill arbeta i skolan med det pedagogiska ledarskapet, genom att stimulera till lärande och utveckling. Att skapa de bästa förutsättningar för både lärare och elever i en kommun för att eleverna ska få de bästa förutsättningar resten av sitt liv. Detta är ett hedersuppdrag och möjligen det viktigaste jobbet man kan ha i en kommun!
Jag har jobbat i snitt 50 t i veckan i tre och ett halvt år för att skapa dessa förutsättningar för elever och lärare. Problemet är att jag inte har förutsättningarna att få göra mitt jobb, något som jag delar med många andra rektorer i Sverige! När jag säger förutsättningar tänker jag på rimlighet i arbetsbelastning för att få sköta mitt huvudsakliga uppdrag, det som lyfts fram i var och varannan forskningsartikel: att rektor får bra förutsättningar för sitt pedagogiska ledarskap. Vad är då ett pedagogiskt ledarskap?
Bo Nestor, fil. dr. docent i pedagogik definierade begreppet på följande sätt 1993: "Pedagogiskt ledarskap är det inflytande en skolledare utövar i förhållande till lärarna genom olika handlingar, som syftar till att påverka dem att utveckla undervisningen i enlighet med de mål och riktlinjer som anges i läroplan och skollag.”
I Lars Svedbergs avhandling, ”Rektorsrollen – Om skolledarskapets gestaltning”, (2000) läser jag följande om vårt uppdrag: I det nya mål- och resultatstyrda systemet skall rektor som chef och pedagogisk ledare utmana en månghundraårig undervisningspraktik och ….göra skolskutan mer styr- och manövrerbar i enlighet med läroplanens mål.”
Svedberg lyfter också fram i avhandlingen de dilemman som en rektor står inför i sitt uppdrag. Ett dilemma är inte ett problem som kan lösas, utan ett tillstånd av en osäker situation med olika alternativa lösningar. I spänningen mellan det statliga och det kommunala uppdraget förväntas jag visa lojalitet uppåt mot min uppdragsgivare(kommunen), solidaritet inåt i organisationen mot min personal, trohet utåt mot våra brukare, eleverna och deras vårdnadshavare, och samtidigt vara sann mot mig själv och känna en inre övertygelse om att det jag gör är rätt!
I Skolinspektionens (SI) rapport 2010:15, ”Rektors ledarskap - en granskning av hur rektor leder skolans arbete mot ökad måluppfyllelse”, läser jag att många rektorer känner sig lämnade av huvudmannen, att det saknas såväl administrativt stöd som stöd i form av nätverk, kompetensutveckling och samtalsstöd. Detta tror jag kännetecknar situationen för ganska många av oss. Det ser givetvis olika ut i olika kommuner, beroende vad det är för typ av organisation, men i stort sätt tror jag att det administrativa stödet på personal-, ekonomi, och arbetsmiljösidan är bristande för många av mina kollegor ute i landet.
Det skrivs jättemycket om hur viktig rektor är för skolans utveckling och SI skriver i sin rapport 2010:15 att det bästa sättet att stödja rektor i sitt ledarskap är att låta rektor fokusera på det statliga uppdraget, så att rektor motiveras att själv ta beslut utifrån utvecklingsbehov på den egna skolan, i förhållande till styrdokumentens krav.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL publicerade 2010 rapporten ” Konsten att nå resultat – erfarenheter från framgångsrika skolkommuner”. Rapportens slutsatser visar att framgångsrika skolkommuner har ett ledarskap som:
• på politisk nivå präglas av att politiken tar ansvar för resultaten, ställer rätt frågor, inte ändrar mål och strategier för ofta och att det finns en tydlig rollfördelning samt ett förtroende mellan politiker och tjänstemän
• på förvaltningsnivå präglas av en aktiv förvaltningschef som arbetar för att skapa förutsättningar för rektorerna att leda verksamheten, ett gott samarbetsklimat samt följer upp resultaten,
• på rektorsnivå präglas av rektorer som tar och vill ta ett pedagogiskt ledarskap och fokuserar på läroplansuppdraget. Utmärkande är också ett dynamiskt samarbete i rektorsgruppen och att rektorerna involveras i och tar ett gemensamt ansvar för helheten när det gäller skolverksamheten i kommunen.
Just nu får många av landets rektorer i Skolinspektionens olika granskningar klä skott för att politiken inte tar ansvar för skolan ut ifrån det uppdrag vi har, eller för att de inte har kunskap om vilka faktorer som gör skolan framgångsrik! Okunskap? Det tror jag inte. Det skrivs ju jättemycket om vårt viktiga uppdrag.
Vidare visar SI-rapporten att ett fåtal rektorer besöker undervisningen i syfte att få underlag för pedagogiska diskussioner, samtidigt som forskning och utredning visar på att rektorers besök i undervisningssituationen stimulerar lärarna i sin utveckling. Här lyfts även fram att betoningen på att rektor ska vara pedagogisk ledare är så stark att vi rektorer blir osäkra på vad det faktisk innebär i vår praktiska vardag. Vad innebär det då, egentligen, att vara pedagogisk ledare?
Det yttersta målet är att eleverna ska nå våra nationella kunskapsmål i enlighet med Lgr11. Min tolkning tangerar Bo Nestors definition på pedagogiskt ledarskap: Korfattat kan jag beskriva det så här: Jag måste veta vad som försiggår i skolan för att kunna leda arbetet. Jag måste förstå vad pedagogen förstår av sitt uppdrag (gemensam förståelse av kartan/ läroplanen/skollag) för att jag ska kunna, när jag kommer ut i praktiken, se om kartan stämmer med verkligheten. Om den gör det, och det ger goda resultat, bör jag skapa förutsättningar för att pedagogen får sprida sina goda erfarenheter av sitt arbete till kollegor. Att arbeta med kollegial spegling är en annan framgångsfaktor för att utveckla arbetet med metoder och undervisning i skolpraktiken. Om kartan inte stämmer med verkligheten måste jag vidta de åtgärder som behövs för att pedagogen utvecklar den förståelse för uppdraget som behövs för att kunna leda arbetet i enlighet med de styrdokument som ger oss riktning i arbetet.
Skolverkets senaste Lägesbeskrivning 2011, lyfter också fram vikten av att stärka rektors roll som pedagogisk ledare: Rektorer har en viktig roll att organisera och driva på det pedagogiska arbetet på skolan. Två viktiga delar är det systematiska kvalitetsarbetet och utvecklingen av undervisningen på skolorna. Men på många skolor har rektorerna inte tid över till detta arbete. Därför måste de få mer stöd, till exempel genom den statliga rektorsutbildningen och rektorslyftet.
Rektorsutbildningen är obligatorisk för anställda efter mars 2009 och det rekommenderas i utbildningen att man får 20 % nersättning i tjänst för att studera. Det är en fantastisk och krävande utbildning. Mycket av utbildningen bygger på kollegialt erfarenhetsutbyte och det är otroligt stimulerande. Jag har inte fått nersättning i tid för att genomföra denna utbildning och gör det mesta av den på min fritid, något jag tror jag delar med många av mina kollegor i landet. Utbildningen är som SI påpekar ett stöd i arbetet som rektor, men när man inte får förutsättningar att arbeta som pedagogisk ledare, skapar den också frustration. Hur ska jag kunna leva upp till denna komplexa roll? Rektorslyftet, ger det nersättning i tid liknande Lärarlyftet? Vi som skolledare skulle aldrig få igenom att våra pedagoger läser en utbildning på fritiden, inte ens på förtroendetiden!
SI lyfter vidare fram i rapport 2010:15 att huvudmannens ansvar att i samspel med rektorerna bidra till utvecklingen av en förnyad ledarprofil, behöver aktualiseras så att rektor inte känner sig lämnad att leva upp till en omöjlig ledarroll. Vem ansvarar för ett sådant initiativ?
Hur ska vi få Sveriges skolresultat att bli bättre när en av de viktigaste faktorerna för framgångsrik skolutveckling springer runt och ”släcker bränder” i vardagspraktiken?
Nya skollagen är tydlig och bra, men ger oss också mer administrativa dokumentationsrutiner i form av beslut som ska skrivas och dokumenteras med besvärshänvisning just för att elevernas vårdnadshavare ska få veta att det finns möjlighet att överklaga. Det är mycket administration och även Arbetsmiljöverket har lyft fram vårt svåra uppdrag. I rapporten ”Hög arbetsbelastning för rektorer påverkar hela skolans arbetsmiljöarbete” som publicerades i februari i år, framkommer att rektorerna ansvarar inte bara för den pedagogiska utvecklingen på skolan, utan också för ekonomi, personal och andras arbetsmiljö. Många rektorer uppger att de i arbetet styrs alltför mycket av ekonomi och administration. Pernilla Niia, biträdande distriktschef vid Arbetsmiljöverket säger att om arbetsbördan är för stor, har man små möjligheter att leva upp till alla krav. Då är risken för ohälsa överhängande. Rektorn är en nyckelperson i skolan som behöver resurser och stödfunktioner för att klara av alla sina arbetsuppgifter.
Hur jobbar våra fackliga företrädare för att initiativ tas till bättre förutsättningar för oss rektorer när det gäller ovanstående rapport från Arbetsmiljöverket?
SI avslutar sin rapport från förra året (2010:15) med en lista på 13 faktorer som är viktiga att förhålla sig till i sitt ledarskap:
• Rektor är tydlig, demokratisk, lärande och kommunikativ, samt fokuserar på såväl skolans sociala mål som kunskapsmålen.
• Rektor tar ansvar för både skolans struktur och kultur i syfte att bidra till högre grad av måluppfyllelse.
• Rektor är som person bärare av en utvecklingsidé och kommunicerar den i olika sammanhang både internt och externt.
• Rektorn deltar i diskussioner om vad som genererar framgångsrik undervisning och analyserar samband mellan undervisningsmönster och utveckling av kunskapsresultat.
• Rektor är kunnig och kompetent och åtnjuter lärarnas förtroende.
• Rektor gör besök i den dagliga undervisningen och ger återkoppling och bekräftelse till lärarna.
• Rektor engagerar sig i skolans kärnprocesser, undervisning och lärande, och uttrycker höga förväntningar på elevernas resultat.
• Rektor har en ledarstrategi som fokuserar på att skapa en kultur med normer och värderingar som stimulerar och inspirerar medarbetarna till tydligare engagemang och vilja att utveckla sin kompetens.
• Rektor använder kompetensutveckling som en hävstång i skolans förbättringsarbete.
• Rektor och lärare har i sin kommunikation fokus på mål och lärande, rektor involverar också medarbetarna och ger förutsättningar för delaktighet och inflytande.
• Rektor fördelar ansvar och befogenheter till arbetslag och team.
• Rektor tar ansvar för samverkan med andra skolor och ser skolsystemet som en helhet där den egna skolan är en del.
• Skolans ledarskap och förbättringsarbete präglas av såväl långsiktighet och uthållighet som delaktighet och inflytande, samt öppenhet, och samverkan. Förbättringsarbetet ställs i relation till resultat, övergripande mål och visioner med skolverksamheten.
I Kaliber uttalade sig SI:s generaldirektör Ann-Marie Begler att täta chefsbyten får konsekvenser för verksamheten i skolan. Vidare sa hon att rektorsjobbet är inget ”Quick-fix” jobb!? Frågan är vilka förutsättningar får oss att vilja stanna kvar och utveckla skolan utifrån detta tvådelade uppdrag?
Inom olika sektorer görs det ibland stora förändringar i organisationen och vi kan läsa genom media att personalen tycker att det är tungt, och de lyfter fram att de kanske har varit med om tre organisationsförändringar på 10 år. I ledarskapslitteraturen kan vi läsa att det är tufft med organisationsförändringar. Det kan vi i skolan skriva under på. Det som många kanske inte tänker på är att vi i skolan varje år genomgår en organisationsförändring. Varje år slutar ett antal elever som vi har byggt upp en relation med under ett antal år och varje år kommer det nya elever. Om antalet elever som lämnar oss är flera än de elever som kommer till oss, kan det också innebära att vi får avsluta personal. Allt detta får konsekvenser för skolans organisation och personal. Vi har förändring som tillstånd. Så varje år ska minst de tretton punkterna genomföras i verksamheten. Varje år ska vårt systematiska kvalitetsarbete leda till en utvecklande rapport som genom utvärdering och genomlysning har gett oss en ny riktning inför nästa år. Är det ytliga rapporter om verksamheten vi ska göra eller är det verklighetsbaserade aktuella djupdykningar som beskriver verksamheten vi ska ha?
På min rektorsutbildning får jag veta att det är det statliga uppdraget som ska väga tyngst. Och det ska det ju göra. Ingen kan väl begära att jag ska begå lagbrott i mitt uppdrag?
Är det ett systemfel mellan det statliga och det kommunala uppdraget? Eller är det helt enkelt ett alldeles för omöjligt uppdrag? Vems ansvar är rektorn i korselden mellan det statliga och kommunala uppdraget? Och vem tar initiativet för att utreda detta?
By the way, mina verksamheter har nyss blivit granskade av SI och jag är fullständig sågad som pedagogisk ledare!
Jag är rektor för
Perslundaskolan 7-9
Komvux/SFI
Gymnasieskolan IM/IA
Jag älskar mitt rektorsjobb! Jag är precis klar med andra året av den nya statliga rektorsutbildningen och blir än mer övertygad om att det är ett superspännande och stimulerande jobb och att jag har valt rätt! Jag vill arbeta i skolan med det pedagogiska ledarskapet, genom att stimulera till lärande och utveckling. Att skapa de bästa förutsättningar för både lärare och elever i en kommun för att eleverna ska få de bästa förutsättningar resten av sitt liv. Detta är ett hedersuppdrag och möjligen det viktigaste jobbet man kan ha i en kommun!
Jag har jobbat i snitt 50 t i veckan i tre och ett halvt år för att skapa dessa förutsättningar för elever och lärare. Problemet är att jag inte har förutsättningarna att få göra mitt jobb, något som jag delar med många andra rektorer i Sverige! När jag säger förutsättningar tänker jag på rimlighet i arbetsbelastning för att få sköta mitt huvudsakliga uppdrag, det som lyfts fram i var och varannan forskningsartikel: att rektor får bra förutsättningar för sitt pedagogiska ledarskap. Vad är då ett pedagogiskt ledarskap?
Bo Nestor, fil. dr. docent i pedagogik definierade begreppet på följande sätt 1993: "Pedagogiskt ledarskap är det inflytande en skolledare utövar i förhållande till lärarna genom olika handlingar, som syftar till att påverka dem att utveckla undervisningen i enlighet med de mål och riktlinjer som anges i läroplan och skollag.”
I Lars Svedbergs avhandling, ”Rektorsrollen – Om skolledarskapets gestaltning”, (2000) läser jag följande om vårt uppdrag: I det nya mål- och resultatstyrda systemet skall rektor som chef och pedagogisk ledare utmana en månghundraårig undervisningspraktik och ….göra skolskutan mer styr- och manövrerbar i enlighet med läroplanens mål.”
Svedberg lyfter också fram i avhandlingen de dilemman som en rektor står inför i sitt uppdrag. Ett dilemma är inte ett problem som kan lösas, utan ett tillstånd av en osäker situation med olika alternativa lösningar. I spänningen mellan det statliga och det kommunala uppdraget förväntas jag visa lojalitet uppåt mot min uppdragsgivare(kommunen), solidaritet inåt i organisationen mot min personal, trohet utåt mot våra brukare, eleverna och deras vårdnadshavare, och samtidigt vara sann mot mig själv och känna en inre övertygelse om att det jag gör är rätt!
I Skolinspektionens (SI) rapport 2010:15, ”Rektors ledarskap - en granskning av hur rektor leder skolans arbete mot ökad måluppfyllelse”, läser jag att många rektorer känner sig lämnade av huvudmannen, att det saknas såväl administrativt stöd som stöd i form av nätverk, kompetensutveckling och samtalsstöd. Detta tror jag kännetecknar situationen för ganska många av oss. Det ser givetvis olika ut i olika kommuner, beroende vad det är för typ av organisation, men i stort sätt tror jag att det administrativa stödet på personal-, ekonomi, och arbetsmiljösidan är bristande för många av mina kollegor ute i landet.
Det skrivs jättemycket om hur viktig rektor är för skolans utveckling och SI skriver i sin rapport 2010:15 att det bästa sättet att stödja rektor i sitt ledarskap är att låta rektor fokusera på det statliga uppdraget, så att rektor motiveras att själv ta beslut utifrån utvecklingsbehov på den egna skolan, i förhållande till styrdokumentens krav.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL publicerade 2010 rapporten ” Konsten att nå resultat – erfarenheter från framgångsrika skolkommuner”. Rapportens slutsatser visar att framgångsrika skolkommuner har ett ledarskap som:
• på politisk nivå präglas av att politiken tar ansvar för resultaten, ställer rätt frågor, inte ändrar mål och strategier för ofta och att det finns en tydlig rollfördelning samt ett förtroende mellan politiker och tjänstemän
• på förvaltningsnivå präglas av en aktiv förvaltningschef som arbetar för att skapa förutsättningar för rektorerna att leda verksamheten, ett gott samarbetsklimat samt följer upp resultaten,
• på rektorsnivå präglas av rektorer som tar och vill ta ett pedagogiskt ledarskap och fokuserar på läroplansuppdraget. Utmärkande är också ett dynamiskt samarbete i rektorsgruppen och att rektorerna involveras i och tar ett gemensamt ansvar för helheten när det gäller skolverksamheten i kommunen.
Just nu får många av landets rektorer i Skolinspektionens olika granskningar klä skott för att politiken inte tar ansvar för skolan ut ifrån det uppdrag vi har, eller för att de inte har kunskap om vilka faktorer som gör skolan framgångsrik! Okunskap? Det tror jag inte. Det skrivs ju jättemycket om vårt viktiga uppdrag.
Vidare visar SI-rapporten att ett fåtal rektorer besöker undervisningen i syfte att få underlag för pedagogiska diskussioner, samtidigt som forskning och utredning visar på att rektorers besök i undervisningssituationen stimulerar lärarna i sin utveckling. Här lyfts även fram att betoningen på att rektor ska vara pedagogisk ledare är så stark att vi rektorer blir osäkra på vad det faktisk innebär i vår praktiska vardag. Vad innebär det då, egentligen, att vara pedagogisk ledare?
Det yttersta målet är att eleverna ska nå våra nationella kunskapsmål i enlighet med Lgr11. Min tolkning tangerar Bo Nestors definition på pedagogiskt ledarskap: Korfattat kan jag beskriva det så här: Jag måste veta vad som försiggår i skolan för att kunna leda arbetet. Jag måste förstå vad pedagogen förstår av sitt uppdrag (gemensam förståelse av kartan/ läroplanen/skollag) för att jag ska kunna, när jag kommer ut i praktiken, se om kartan stämmer med verkligheten. Om den gör det, och det ger goda resultat, bör jag skapa förutsättningar för att pedagogen får sprida sina goda erfarenheter av sitt arbete till kollegor. Att arbeta med kollegial spegling är en annan framgångsfaktor för att utveckla arbetet med metoder och undervisning i skolpraktiken. Om kartan inte stämmer med verkligheten måste jag vidta de åtgärder som behövs för att pedagogen utvecklar den förståelse för uppdraget som behövs för att kunna leda arbetet i enlighet med de styrdokument som ger oss riktning i arbetet.
Skolverkets senaste Lägesbeskrivning 2011, lyfter också fram vikten av att stärka rektors roll som pedagogisk ledare: Rektorer har en viktig roll att organisera och driva på det pedagogiska arbetet på skolan. Två viktiga delar är det systematiska kvalitetsarbetet och utvecklingen av undervisningen på skolorna. Men på många skolor har rektorerna inte tid över till detta arbete. Därför måste de få mer stöd, till exempel genom den statliga rektorsutbildningen och rektorslyftet.
Rektorsutbildningen är obligatorisk för anställda efter mars 2009 och det rekommenderas i utbildningen att man får 20 % nersättning i tjänst för att studera. Det är en fantastisk och krävande utbildning. Mycket av utbildningen bygger på kollegialt erfarenhetsutbyte och det är otroligt stimulerande. Jag har inte fått nersättning i tid för att genomföra denna utbildning och gör det mesta av den på min fritid, något jag tror jag delar med många av mina kollegor i landet. Utbildningen är som SI påpekar ett stöd i arbetet som rektor, men när man inte får förutsättningar att arbeta som pedagogisk ledare, skapar den också frustration. Hur ska jag kunna leva upp till denna komplexa roll? Rektorslyftet, ger det nersättning i tid liknande Lärarlyftet? Vi som skolledare skulle aldrig få igenom att våra pedagoger läser en utbildning på fritiden, inte ens på förtroendetiden!
SI lyfter vidare fram i rapport 2010:15 att huvudmannens ansvar att i samspel med rektorerna bidra till utvecklingen av en förnyad ledarprofil, behöver aktualiseras så att rektor inte känner sig lämnad att leva upp till en omöjlig ledarroll. Vem ansvarar för ett sådant initiativ?
Hur ska vi få Sveriges skolresultat att bli bättre när en av de viktigaste faktorerna för framgångsrik skolutveckling springer runt och ”släcker bränder” i vardagspraktiken?
Nya skollagen är tydlig och bra, men ger oss också mer administrativa dokumentationsrutiner i form av beslut som ska skrivas och dokumenteras med besvärshänvisning just för att elevernas vårdnadshavare ska få veta att det finns möjlighet att överklaga. Det är mycket administration och även Arbetsmiljöverket har lyft fram vårt svåra uppdrag. I rapporten ”Hög arbetsbelastning för rektorer påverkar hela skolans arbetsmiljöarbete” som publicerades i februari i år, framkommer att rektorerna ansvarar inte bara för den pedagogiska utvecklingen på skolan, utan också för ekonomi, personal och andras arbetsmiljö. Många rektorer uppger att de i arbetet styrs alltför mycket av ekonomi och administration. Pernilla Niia, biträdande distriktschef vid Arbetsmiljöverket säger att om arbetsbördan är för stor, har man små möjligheter att leva upp till alla krav. Då är risken för ohälsa överhängande. Rektorn är en nyckelperson i skolan som behöver resurser och stödfunktioner för att klara av alla sina arbetsuppgifter.
Hur jobbar våra fackliga företrädare för att initiativ tas till bättre förutsättningar för oss rektorer när det gäller ovanstående rapport från Arbetsmiljöverket?
SI avslutar sin rapport från förra året (2010:15) med en lista på 13 faktorer som är viktiga att förhålla sig till i sitt ledarskap:
• Rektor är tydlig, demokratisk, lärande och kommunikativ, samt fokuserar på såväl skolans sociala mål som kunskapsmålen.
• Rektor tar ansvar för både skolans struktur och kultur i syfte att bidra till högre grad av måluppfyllelse.
• Rektor är som person bärare av en utvecklingsidé och kommunicerar den i olika sammanhang både internt och externt.
• Rektorn deltar i diskussioner om vad som genererar framgångsrik undervisning och analyserar samband mellan undervisningsmönster och utveckling av kunskapsresultat.
• Rektor är kunnig och kompetent och åtnjuter lärarnas förtroende.
• Rektor gör besök i den dagliga undervisningen och ger återkoppling och bekräftelse till lärarna.
• Rektor engagerar sig i skolans kärnprocesser, undervisning och lärande, och uttrycker höga förväntningar på elevernas resultat.
• Rektor har en ledarstrategi som fokuserar på att skapa en kultur med normer och värderingar som stimulerar och inspirerar medarbetarna till tydligare engagemang och vilja att utveckla sin kompetens.
• Rektor använder kompetensutveckling som en hävstång i skolans förbättringsarbete.
• Rektor och lärare har i sin kommunikation fokus på mål och lärande, rektor involverar också medarbetarna och ger förutsättningar för delaktighet och inflytande.
• Rektor fördelar ansvar och befogenheter till arbetslag och team.
• Rektor tar ansvar för samverkan med andra skolor och ser skolsystemet som en helhet där den egna skolan är en del.
• Skolans ledarskap och förbättringsarbete präglas av såväl långsiktighet och uthållighet som delaktighet och inflytande, samt öppenhet, och samverkan. Förbättringsarbetet ställs i relation till resultat, övergripande mål och visioner med skolverksamheten.
I Kaliber uttalade sig SI:s generaldirektör Ann-Marie Begler att täta chefsbyten får konsekvenser för verksamheten i skolan. Vidare sa hon att rektorsjobbet är inget ”Quick-fix” jobb!? Frågan är vilka förutsättningar får oss att vilja stanna kvar och utveckla skolan utifrån detta tvådelade uppdrag?
Inom olika sektorer görs det ibland stora förändringar i organisationen och vi kan läsa genom media att personalen tycker att det är tungt, och de lyfter fram att de kanske har varit med om tre organisationsförändringar på 10 år. I ledarskapslitteraturen kan vi läsa att det är tufft med organisationsförändringar. Det kan vi i skolan skriva under på. Det som många kanske inte tänker på är att vi i skolan varje år genomgår en organisationsförändring. Varje år slutar ett antal elever som vi har byggt upp en relation med under ett antal år och varje år kommer det nya elever. Om antalet elever som lämnar oss är flera än de elever som kommer till oss, kan det också innebära att vi får avsluta personal. Allt detta får konsekvenser för skolans organisation och personal. Vi har förändring som tillstånd. Så varje år ska minst de tretton punkterna genomföras i verksamheten. Varje år ska vårt systematiska kvalitetsarbete leda till en utvecklande rapport som genom utvärdering och genomlysning har gett oss en ny riktning inför nästa år. Är det ytliga rapporter om verksamheten vi ska göra eller är det verklighetsbaserade aktuella djupdykningar som beskriver verksamheten vi ska ha?
På min rektorsutbildning får jag veta att det är det statliga uppdraget som ska väga tyngst. Och det ska det ju göra. Ingen kan väl begära att jag ska begå lagbrott i mitt uppdrag?
Är det ett systemfel mellan det statliga och det kommunala uppdraget? Eller är det helt enkelt ett alldeles för omöjligt uppdrag? Vems ansvar är rektorn i korselden mellan det statliga och kommunala uppdraget? Och vem tar initiativet för att utreda detta?
By the way, mina verksamheter har nyss blivit granskade av SI och jag är fullständig sågad som pedagogisk ledare!
Jag är rektor för
Perslundaskolan 7-9
Komvux/SFI
Gymnasieskolan IM/IA
fredag 30 september 2011
Tuff period i sällskap med Skolinspektionen
Nu är den över, skolinspektionen, i alla fall den fysiska. Nu är den på gång, den delen av inspektionen som ger det mesta av den psykiska belastningen vid inspektion. Det handlar om när rapporterna i sin slutversion kommer ut och ligger där, texten, svart på vitt! Jag har fått första rapporten om Vuxenutbildningen.
Det har varit en spännande resa, men ack så tufft när beslut ligger och man helt enkelt blir sågad som pedagogisk ledare. Nu är det ju så att jag vet ju vad som ligger bakom alla bedömningspunkter, och det är ju bra för mig, men min personal som också blir bedömd, har ju inte i samma utsträckning blivit intervjuad av inspektörerna. De har verkligen gjort sitt bästa.
Pressen är ju alltid lika intresserad av att få grotta lite i eländet, så det har ju blivit någon artikel. I dagens GD finns det en nyanserad artikel eftersom de fick tag i både mig och nämndens ordförande och i AB är det en artkel baserad endast på de första fyra sidorna i beslutet. Men där ska vi ha ett möte med reportern. Det är bra, att det går att få prata och förtydliga.
Inspektörerna lyfter i rapporterna enbart det som avviker från våra styrdokument. Som när man är till bilbesiktningen. De skriver ju inte att de tycker att jag har en snygg rattmuff eller att bilen är ren inuti. Nää, i rapporten står det som strider mot gällande regler för en bil. Så att Skolinspektionen sa att vi har många goda pedagoger, och att vi ligger i framkant när det gäller att ta till oss ny forskning, det skriver dom inte i rapporten. Det får vi leva med!
I rektorsrollen ligger även att ta obekväma beslut. Det är inte alltid enkelt, och dilemmat är att det som kan komma ut som orsak till något beslut inte alls stämmer med verkligheten. Även om folk är upprörda, går det ju inte som rektor att gå ut och berätta de verkliga orsakerna som ligger bakom. Detta kan leda till mycket missförstånd. Men det är detta som är ledarskapets villkor. Med facit i hand ser jag ofta att ibland ofrivilliga förändringar blir väldigt bra för alla parter till slut. Ibland är man oförmögen att ta beslut om förändring på ett ”normalt” sätt.
Nu är det helg, det är strålande väder, jag skriver på mitt examensarbete i rektorsutbildningen som ska lämnas in i 80 % färdigt tillstånd på måndag. Det finns hopp om livet!
Ha det gott och tänk på att om du inte vet var du ska, kommer du att hamna någon annan stans!
Det har varit en spännande resa, men ack så tufft när beslut ligger och man helt enkelt blir sågad som pedagogisk ledare. Nu är det ju så att jag vet ju vad som ligger bakom alla bedömningspunkter, och det är ju bra för mig, men min personal som också blir bedömd, har ju inte i samma utsträckning blivit intervjuad av inspektörerna. De har verkligen gjort sitt bästa.
Pressen är ju alltid lika intresserad av att få grotta lite i eländet, så det har ju blivit någon artikel. I dagens GD finns det en nyanserad artikel eftersom de fick tag i både mig och nämndens ordförande och i AB är det en artkel baserad endast på de första fyra sidorna i beslutet. Men där ska vi ha ett möte med reportern. Det är bra, att det går att få prata och förtydliga.
Inspektörerna lyfter i rapporterna enbart det som avviker från våra styrdokument. Som när man är till bilbesiktningen. De skriver ju inte att de tycker att jag har en snygg rattmuff eller att bilen är ren inuti. Nää, i rapporten står det som strider mot gällande regler för en bil. Så att Skolinspektionen sa att vi har många goda pedagoger, och att vi ligger i framkant när det gäller att ta till oss ny forskning, det skriver dom inte i rapporten. Det får vi leva med!
I rektorsrollen ligger även att ta obekväma beslut. Det är inte alltid enkelt, och dilemmat är att det som kan komma ut som orsak till något beslut inte alls stämmer med verkligheten. Även om folk är upprörda, går det ju inte som rektor att gå ut och berätta de verkliga orsakerna som ligger bakom. Detta kan leda till mycket missförstånd. Men det är detta som är ledarskapets villkor. Med facit i hand ser jag ofta att ibland ofrivilliga förändringar blir väldigt bra för alla parter till slut. Ibland är man oförmögen att ta beslut om förändring på ett ”normalt” sätt.
Nu är det helg, det är strålande väder, jag skriver på mitt examensarbete i rektorsutbildningen som ska lämnas in i 80 % färdigt tillstånd på måndag. Det finns hopp om livet!
Ha det gott och tänk på att om du inte vet var du ska, kommer du att hamna någon annan stans!
lördag 10 september 2011
Kurslitteratur eller glassiga modemagasin?
Jag är i konflikt! Med mig själv. Som prenumerant på ett antal tidningar som dimper in genom springan i dörren, blir jag ibland frustrerad.
I min rektorsroll så läser jag nu de sista poängen i kursen mål och resultatstyrning vid Rektorsutbildningen i Uppsala. Detta är andra året av tre och det är mängder av litteratur som ska plöjas igenom, det är mycket tankearbete och reflexion på praktiken som ska till innan man får något ner på papperet. Förutom detta har jag ett stort intresse för forskningsrapporter och övrig facklitteratur som hör rektorsjobbet till att hålla reda på. Det är så mycket jag vill läsa ibland, så att jag skulle kunna ta en vecka på hemmaplan och bara läsa och läsa.
Läsandet och ”forskandet” omkring uppdraget kickar i gång mig och det är på det viset jag hittar vägar i utvecklingsarbetet, inspiration till nya tankar och idéer. Hur gör andra? Vad har forskningen kommit fram till? Ingen spaning, ingen aning, är det någon som har sagt en gång..
Man skulle ju kunna tro att rektorsjobbet är enbart 40 timmar i veckan på plats bakom skrivbordet .. :), riktig så förhåller det sig inte för landets rektorer oavsett i vilken verksamhet man befinner sig kan jag tryggt påstå. Jag tror nog att det är det mest kompläxa uppdrag man kan ha.
Det finns ständigt ett flöde av arbete som man inte hinner på dagarna eftersom stor del av veckan går åt till möten. Jag gör mycket jobb på hemmaplan. Och det är ju fantastiskt att det går att göra det med hjälp av våra tekniska hjälpmedel. Dessutom är det skönt att få vara i fred från bruset om man ska skriva och formulera dig i olika rapporter och sammanställningar. MEN just nu har det känts som att jag inte har något privatliv ett tag och det är ju inte bra i längden.
Det är just i detta jag är i konflikt med mig själv!
Senaste tre nummer av min hälsa och träningstidning ligger olästa. Två nummer av min modemagasinsfavorit ligger halvlästa och nyss damp det ner ett nytt. Det finns två rapporter från Skolverket om analys av betyg som jag hemskt gärna vill läsa NU eftersom jag är mitt i arbetet med kvalitetsredovisningarna för både komvux och Perslundaskolan. Dessutom har jag en helt ny bok av Christian Lundahl som handlar om summativ och formativ bedömning i skolan. Den är jag JÄTTESUGEN på att läsa snarast, det är ett spännande område som det skrivs jättemycket om för tillfälle, särskilt med tanke på att vi nu i höst har gått in i ett helt nytt betygssystem. Sist men inte minst: Jag har litteratur till rektorsutbildningen som jag bör läsa SNARAST eftersom jag ska skriva ihop 80% av mitt ex arbete före mitten på oktober.
Vad ska jag prioritera? Denna känsla har jag ofta och jag kan inte koncentrera mig på nåt av det ovannämnde överhuvudtaget.
Jo, då tar jag bara och sätter mig i soffan, bullar upp ett gäng kuddar och tar till exempel mitt nya fina glassiga modemagasin som till stor del består av reklam (vem bryr sig bara det är vackert?) och bläddrar igenom, sedan läser jag en och annan artikel, och det bästa är att jag känner mig påfylld och med ny energi på en gång.
Sedan går det som en dans att titta på Skolverkets rapport om analys av betyg, eller att läsa om skolutecklingens många ansikten!
Koppla av med ett glassigt magasin ibland du också!
I min rektorsroll så läser jag nu de sista poängen i kursen mål och resultatstyrning vid Rektorsutbildningen i Uppsala. Detta är andra året av tre och det är mängder av litteratur som ska plöjas igenom, det är mycket tankearbete och reflexion på praktiken som ska till innan man får något ner på papperet. Förutom detta har jag ett stort intresse för forskningsrapporter och övrig facklitteratur som hör rektorsjobbet till att hålla reda på. Det är så mycket jag vill läsa ibland, så att jag skulle kunna ta en vecka på hemmaplan och bara läsa och läsa.
Läsandet och ”forskandet” omkring uppdraget kickar i gång mig och det är på det viset jag hittar vägar i utvecklingsarbetet, inspiration till nya tankar och idéer. Hur gör andra? Vad har forskningen kommit fram till? Ingen spaning, ingen aning, är det någon som har sagt en gång..
Man skulle ju kunna tro att rektorsjobbet är enbart 40 timmar i veckan på plats bakom skrivbordet .. :), riktig så förhåller det sig inte för landets rektorer oavsett i vilken verksamhet man befinner sig kan jag tryggt påstå. Jag tror nog att det är det mest kompläxa uppdrag man kan ha.
Det finns ständigt ett flöde av arbete som man inte hinner på dagarna eftersom stor del av veckan går åt till möten. Jag gör mycket jobb på hemmaplan. Och det är ju fantastiskt att det går att göra det med hjälp av våra tekniska hjälpmedel. Dessutom är det skönt att få vara i fred från bruset om man ska skriva och formulera dig i olika rapporter och sammanställningar. MEN just nu har det känts som att jag inte har något privatliv ett tag och det är ju inte bra i längden.
Det är just i detta jag är i konflikt med mig själv!
Senaste tre nummer av min hälsa och träningstidning ligger olästa. Två nummer av min modemagasinsfavorit ligger halvlästa och nyss damp det ner ett nytt. Det finns två rapporter från Skolverket om analys av betyg som jag hemskt gärna vill läsa NU eftersom jag är mitt i arbetet med kvalitetsredovisningarna för både komvux och Perslundaskolan. Dessutom har jag en helt ny bok av Christian Lundahl som handlar om summativ och formativ bedömning i skolan. Den är jag JÄTTESUGEN på att läsa snarast, det är ett spännande område som det skrivs jättemycket om för tillfälle, särskilt med tanke på att vi nu i höst har gått in i ett helt nytt betygssystem. Sist men inte minst: Jag har litteratur till rektorsutbildningen som jag bör läsa SNARAST eftersom jag ska skriva ihop 80% av mitt ex arbete före mitten på oktober.
Vad ska jag prioritera? Denna känsla har jag ofta och jag kan inte koncentrera mig på nåt av det ovannämnde överhuvudtaget.
Jo, då tar jag bara och sätter mig i soffan, bullar upp ett gäng kuddar och tar till exempel mitt nya fina glassiga modemagasin som till stor del består av reklam (vem bryr sig bara det är vackert?) och bläddrar igenom, sedan läser jag en och annan artikel, och det bästa är att jag känner mig påfylld och med ny energi på en gång.
Sedan går det som en dans att titta på Skolverkets rapport om analys av betyg, eller att läsa om skolutecklingens många ansikten!
Koppla av med ett glassigt magasin ibland du också!
lördag 20 augusti 2011
PIM sala bim....
jo, det är rätt stavat. Jag går en PIM kurs - Praktisk It och Medieteknik. Det är en kurs för att öka sin kompetens inom just it och medieteknik. Just nu håller jag på med examinationsuppgiften. Det skulle jag ha gjort i våras, men det blev inte då och vi fick lite respit-tid och på torsdag är det dags att redovisa för examinatorn. Jag ska göra en presentation med bild, ljud (musik och tal) och just nu vet jag inte hur jag ska få i hop den. Egentligen ska jag göra en visionär presentation med min personal som målgrupp. Men jag har inte tillräckligt med underlag för det, så jag har besätmt mig för att göra en presentation av min lilla tur över vidden mellan Flöyen och Ulriken, två av Bergens sju berg. Jag gick denna tur tillsammans med min systerdotter den 23 juli, dagen efter Utöya.
Jag ger mig nu in i skapandets värld för några timmar!
Wish me luck!
Jag ger mig nu in i skapandets värld för några timmar!
Wish me luck!
söndag 14 augusti 2011
Svamlandets ädla konst!
Nu är vi i gång i skolan och alla ens planeringar och instruktioner ska sättas ut i livet. Då kommer vi in på tydlighetens ädla konst. Hur tydlig kan man vara egentligen? Kommunikation och information är hur enkelt osm helst eller hur svårt som helst! Och vore det inte enkelt om alla tänkte som jag? Men så är ju inte fallet.
Jag har jobbat med tjänstefördelningen för lärarna åtskilliga timmar, och för mig är det glasklart. Nu sitter schemagruppen och river sitt hår för att de inte förstår vad jag menar. Jag har skickat ut ett antal mail om än det ena än det andra. Hur komer detta att förstås och tolkas? ja inte är det utifrån min ryggsäck och mina erfarenheter. Jag har läst en liten skrift som följer med tidningen Chef. Den heter Så blir du tydlig som chef - Allt om tydlig kommunikation och medarbetarnas reaktioner! Där läser jag om svamlandets ädla konst och att det är en tunn gräns mellan tydlighet och otydlighet, att det kan vara bra att balansera på rätt sida.
Jag tror att min personal uppfattar mig som en som tar beslut - och i bland för snabba beslut. Men någon stans i min hjärna tycker jag själv att det är bra med snabba beslut, men det är ju i min hjärna. Många människor som är mer analytisk än jag, kan tycka att det behövs lite mer tanke bakom besluten. Och jag kan hålla med om det! Jag borde i bland tänka lite mer omkring vissa beslut. Jag ska tänka på alla goda råd i denna lilla skrift och leva som jag lär och bli lite bättre på tydlighet, det ska vara ett av mina mål i framtiden. Jag ser oftast målet/budskapet tydligt framför mig, med det hjälper lite om jag inte får med mig min kära personal. Därför kommer jag att vara rätt så tjatig i mitt mål att förtydliga och påminna om målet/budskapet. Jag ska vara övertydlig med uppdrag, förväntningar, tidplaner, uppföljning och återkopplingar!
Vad man använder för ord och meningar i budskap som man kommunicerar ut genom informationsblad/veckobrev/mail till olika mottagare, kan också ha stor betydelse.
Jag är jätteförtjust i denna lilla dikt av Alf Henriksson:
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
Det kan uppväcka obehag livet ut
Ja det kan påverka livet på jorden
Så slarva inte med orden
Det gäller också här att behärska svamlandets ädla konst. Om man känner sig osäker borde man ta hjälp av en kollega eller någon annan man litar på. Om man väljer fel ord, eller "slarvar med orden", kan det i bland få förödande följder.
Tydlighet föder tydlighet = bra kommunikation!
Jag har jobbat med tjänstefördelningen för lärarna åtskilliga timmar, och för mig är det glasklart. Nu sitter schemagruppen och river sitt hår för att de inte förstår vad jag menar. Jag har skickat ut ett antal mail om än det ena än det andra. Hur komer detta att förstås och tolkas? ja inte är det utifrån min ryggsäck och mina erfarenheter. Jag har läst en liten skrift som följer med tidningen Chef. Den heter Så blir du tydlig som chef - Allt om tydlig kommunikation och medarbetarnas reaktioner! Där läser jag om svamlandets ädla konst och att det är en tunn gräns mellan tydlighet och otydlighet, att det kan vara bra att balansera på rätt sida.
Jag tror att min personal uppfattar mig som en som tar beslut - och i bland för snabba beslut. Men någon stans i min hjärna tycker jag själv att det är bra med snabba beslut, men det är ju i min hjärna. Många människor som är mer analytisk än jag, kan tycka att det behövs lite mer tanke bakom besluten. Och jag kan hålla med om det! Jag borde i bland tänka lite mer omkring vissa beslut. Jag ska tänka på alla goda råd i denna lilla skrift och leva som jag lär och bli lite bättre på tydlighet, det ska vara ett av mina mål i framtiden. Jag ser oftast målet/budskapet tydligt framför mig, med det hjälper lite om jag inte får med mig min kära personal. Därför kommer jag att vara rätt så tjatig i mitt mål att förtydliga och påminna om målet/budskapet. Jag ska vara övertydlig med uppdrag, förväntningar, tidplaner, uppföljning och återkopplingar!
Vad man använder för ord och meningar i budskap som man kommunicerar ut genom informationsblad/veckobrev/mail till olika mottagare, kan också ha stor betydelse.
Jag är jätteförtjust i denna lilla dikt av Alf Henriksson:
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
Det kan uppväcka obehag livet ut
Ja det kan påverka livet på jorden
Så slarva inte med orden
Det gäller också här att behärska svamlandets ädla konst. Om man känner sig osäker borde man ta hjälp av en kollega eller någon annan man litar på. Om man väljer fel ord, eller "slarvar med orden", kan det i bland få förödande följder.
Tydlighet föder tydlighet = bra kommunikation!
tisdag 9 augusti 2011
Vardagen har kommit ikapp mig ;)
Nu är det full fart igen! I dag började flera stycken på kontoret och det blev både trevliga fikastundar och en riktig lunchbreak! Det behövs!
Lärarnas årsprogram avseende implementering av Lgr11 och vår viktiga synvända är nu i box och vi skickar ut allt i dagarna! Alla lärare börjar på torsdag. En skola är ingen skola före eleverna kommer! Vi längtar efter dom, och den 22 augusti kan vi hälsa våra nya sjuor välkommen och åttor och nior välkommen tillbaka!
Det ska bli så roligt att jobba med utveckling av verksamheten i höst, att se hur lärarna blir riktigt upplyfta av att ha något nytt för ögonen!
Två nya lärare har vi med oss i teamet i år, en i matte och en i spanska! Jag önskar Matts och Jesus välkommen till oss och lycka till med arbetet i arbetslaget!
Just nu är det mycket som händer i världen som ger oss gungfly och vi blir oroliga.
Det är ekonomisk kris i USA vilket ger synergieffekter på oss alla på olika vis.
Hungersnöden i Afrika är frustrerande. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Läs läraren Ann-Marie Körlings blogg om vad du kan göra för att hjälpa!
Utöya har inte släppt, i söndags var det en dokumentär om händelserna på tv….och jag kan berätta att några affärer i KIWI kedjan i Norge vill inte ha tidningarna i tidningsställen vänt utåt i butiken om ”personen som vi inte ska benämna” är på framsiden. Det är bra! vi ska inte ge mördaren ett ansikte utåt! Tydligen är det han är mest intresserad av.
Ja, det är en omtumlande tid vi lever i. det jag önskar nu är att det blir ett sjuhejdundrades fantastiskt år på Perslundaskolan, för eleverna, för oss personal och för skolan! Utredningen om Ockelbos skolorganisation ska sjösättas nu i höst. Denna utredning är en förutsättning innan det blir beslut om rust av våra lokaler som är i extremt dåligt skick! Vi har mycket som är bra: personalen, maten och en positiv kämparanda, men vi kan inte skylta med ändamålsenliga lokaler. Jag blir ledsen varje gång jag går ner i källaren och ser pojk- och tjejtoaletterna. En del kritiska röster har jag hört ang att det har tagits in en utomstående konsult för utredningsuppdraget. Själv tycker jag det är bra! Jag var med i den förra omgången, då politikerna sa nej till vårt förslag. Det var ledsamt. Men nu tar vi nya tag! Jag tänker på SAS-Jan Carlzon och vad han har skrivit i sin ledarskapsbok ”Riv pyramiderna” (s.133) ang konsulter: "Jag kan inte tycka annat än att det är klokt och ansvarsfullt att ta ombord en lots när man ger sig in i nya och riskabla farvatten!"
Nu kastar vi loss inför nästa läsår!
Lärarnas årsprogram avseende implementering av Lgr11 och vår viktiga synvända är nu i box och vi skickar ut allt i dagarna! Alla lärare börjar på torsdag. En skola är ingen skola före eleverna kommer! Vi längtar efter dom, och den 22 augusti kan vi hälsa våra nya sjuor välkommen och åttor och nior välkommen tillbaka!
Det ska bli så roligt att jobba med utveckling av verksamheten i höst, att se hur lärarna blir riktigt upplyfta av att ha något nytt för ögonen!
Två nya lärare har vi med oss i teamet i år, en i matte och en i spanska! Jag önskar Matts och Jesus välkommen till oss och lycka till med arbetet i arbetslaget!
Just nu är det mycket som händer i världen som ger oss gungfly och vi blir oroliga.
Det är ekonomisk kris i USA vilket ger synergieffekter på oss alla på olika vis.
Hungersnöden i Afrika är frustrerande. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Läs läraren Ann-Marie Körlings blogg om vad du kan göra för att hjälpa!
Utöya har inte släppt, i söndags var det en dokumentär om händelserna på tv….och jag kan berätta att några affärer i KIWI kedjan i Norge vill inte ha tidningarna i tidningsställen vänt utåt i butiken om ”personen som vi inte ska benämna” är på framsiden. Det är bra! vi ska inte ge mördaren ett ansikte utåt! Tydligen är det han är mest intresserad av.
Ja, det är en omtumlande tid vi lever i. det jag önskar nu är att det blir ett sjuhejdundrades fantastiskt år på Perslundaskolan, för eleverna, för oss personal och för skolan! Utredningen om Ockelbos skolorganisation ska sjösättas nu i höst. Denna utredning är en förutsättning innan det blir beslut om rust av våra lokaler som är i extremt dåligt skick! Vi har mycket som är bra: personalen, maten och en positiv kämparanda, men vi kan inte skylta med ändamålsenliga lokaler. Jag blir ledsen varje gång jag går ner i källaren och ser pojk- och tjejtoaletterna. En del kritiska röster har jag hört ang att det har tagits in en utomstående konsult för utredningsuppdraget. Själv tycker jag det är bra! Jag var med i den förra omgången, då politikerna sa nej till vårt förslag. Det var ledsamt. Men nu tar vi nya tag! Jag tänker på SAS-Jan Carlzon och vad han har skrivit i sin ledarskapsbok ”Riv pyramiderna” (s.133) ang konsulter: "Jag kan inte tycka annat än att det är klokt och ansvarsfullt att ta ombord en lots när man ger sig in i nya och riskabla farvatten!"
Nu kastar vi loss inför nästa läsår!
måndag 1 augusti 2011
Att leva eller att dö....
...det var frågan för många ungdomar som vistades på Utöya utanför Oslo den 22 juli i år. Att göra rätt val i rätt ögonblick, kan ha haft betydelse för dom som överlevde massakren på Utöya. En av dom som var med på Utöya, Prableen Kaur, skriver i sin blogg om sina upplevelser av det som skedde, nästan minut för minut, och mina tårar trillar. Det är helt ofattligt att detta kan ske. I mitt lille land... Jag känner stor sorg och mitt varmaste deltagande till de som var utsatta och inblandade under denna ödesdigra fredag. Jag känner mig också stolt över att Norge reser sig i en gemensam kamp för demokrati och frihet.
Jag är tillbaka i skolan i dag efter fem veckors semester. Jag är mycket berörd! Jag var i Bergen under attentaten och mina tankar gick till mina barn, både mina bilogiska och till "mina" elever på skolan, många av ungdomarna på ön var inte äldre än 14 år, och tankarna vandrade till andra dåd, då särskilt skolskjutningarna som har varit aktuella senare åren. Hur kan vi påvärka och tänka till när vi organiserar oss i skolan? Vad kan vi göra för att detta inte ska hända hos oss? Everyone cant do evrything, but everyone can do something!
Vi måste ta oss mer tid med våra ungdomar! I vår iver efter att vara effektiva, spar vi in på tid, tid som är viktig för att kunna prata med ungdomarna, kunna sätta sig ner i korridorerna och ha en dialog om det som upptar ungdomarna i nuet! Detta att kunna ta sig tid och prata, upplever jag är det viktigaste för demokratins utveckling, för ungdomarans uppfattningar om samhället. Vi vuxna måste lyssna på dom, bemöta deras tankar, reflextioner och farhågor, inför det som kommer, vuxen livet och det att vara en världsmedborgare. Vi har inte svar på allt, men det är vår skyldighet att SE ALLA, i allafall måste alla av oss se någon varje dag!
Vårt kunskapsuppdrag i skolan handlar om detta! Det är jätteviktigt ur många olika perspektiv! Vår skola vilar på demokratisk grund: "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Utdrag av portalparagrafen i vår nya läroplan LGR11.
Fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande uppstår genom samtal! Jag uppmanar alla som jobbar i skolan att stanna upp varje dag, att tänka: Såg jag någon i dag? Pratade jag med någon elev i dag om något som upptog han/henne? har jag pratat med en kollega om hur han eller hon mår?
Vi måste stanna till och bry oss om varandra - varje dag!
Här kommer Björn Eidsvågs text Eg ser som han sjöng på konserten i Oslo domkirke den 30 juli. Den är på nynorsk, hoppas att ni förstår innebörden.
Eg ser at du e trött,
men eg kan ikkje gå
alle skritta for deg.
Du må gå de sjöl.
Men eg vil gå de med deg.
Eg vil gå de med deg.
Eg ser du har det vondt,
men eg kan ikkje grina alle
tårene for deg.
Du må grina de sjöl,
men eg vil grina med deg.
Eg vil grina med deg.
Eg ser du vil gi opp,
men eg kan ikkje leva
livet for deg.
Du må leva det sjöl.
Men eg vil leva med deg.
Eg vil leva med deg.
Eg ser at du e redd,
men eg kan ikkje gå i döden for deg.
Du må smaka han sjöl,
men eg gjer död til liv for deg,
eg gjer död til liv for deg.
eg gjer död til liv for deg.
Eg har gjort död til liv for deg.
Eg har gjort död til liv for deg.
Låt oss vara rädda om varandra!
Jag är tillbaka i skolan i dag efter fem veckors semester. Jag är mycket berörd! Jag var i Bergen under attentaten och mina tankar gick till mina barn, både mina bilogiska och till "mina" elever på skolan, många av ungdomarna på ön var inte äldre än 14 år, och tankarna vandrade till andra dåd, då särskilt skolskjutningarna som har varit aktuella senare åren. Hur kan vi påvärka och tänka till när vi organiserar oss i skolan? Vad kan vi göra för att detta inte ska hända hos oss? Everyone cant do evrything, but everyone can do something!
Vi måste ta oss mer tid med våra ungdomar! I vår iver efter att vara effektiva, spar vi in på tid, tid som är viktig för att kunna prata med ungdomarna, kunna sätta sig ner i korridorerna och ha en dialog om det som upptar ungdomarna i nuet! Detta att kunna ta sig tid och prata, upplever jag är det viktigaste för demokratins utveckling, för ungdomarans uppfattningar om samhället. Vi vuxna måste lyssna på dom, bemöta deras tankar, reflextioner och farhågor, inför det som kommer, vuxen livet och det att vara en världsmedborgare. Vi har inte svar på allt, men det är vår skyldighet att SE ALLA, i allafall måste alla av oss se någon varje dag!
Vårt kunskapsuppdrag i skolan handlar om detta! Det är jätteviktigt ur många olika perspektiv! Vår skola vilar på demokratisk grund: "Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande." Utdrag av portalparagrafen i vår nya läroplan LGR11.
Fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande uppstår genom samtal! Jag uppmanar alla som jobbar i skolan att stanna upp varje dag, att tänka: Såg jag någon i dag? Pratade jag med någon elev i dag om något som upptog han/henne? har jag pratat med en kollega om hur han eller hon mår?
Vi måste stanna till och bry oss om varandra - varje dag!
Här kommer Björn Eidsvågs text Eg ser som han sjöng på konserten i Oslo domkirke den 30 juli. Den är på nynorsk, hoppas att ni förstår innebörden.
Eg ser at du e trött,
men eg kan ikkje gå
alle skritta for deg.
Du må gå de sjöl.
Men eg vil gå de med deg.
Eg vil gå de med deg.
Eg ser du har det vondt,
men eg kan ikkje grina alle
tårene for deg.
Du må grina de sjöl,
men eg vil grina med deg.
Eg vil grina med deg.
Eg ser du vil gi opp,
men eg kan ikkje leva
livet for deg.
Du må leva det sjöl.
Men eg vil leva med deg.
Eg vil leva med deg.
Eg ser at du e redd,
men eg kan ikkje gå i döden for deg.
Du må smaka han sjöl,
men eg gjer död til liv for deg,
eg gjer död til liv for deg.
eg gjer död til liv for deg.
Eg har gjort död til liv for deg.
Eg har gjort död til liv for deg.
Låt oss vara rädda om varandra!
måndag 21 mars 2011
Ockelbo - en skola!
I dag har vi haft andra stora gemensamma satsningen på implementering av vår nya läroplan Lgr 11. Jag tycker att det känns såå roligt och jag upplvede att våra pedagoger i kommunen är verkligt på hugget! Att vi får nya styrdokument är ett gyllene tillfälle att tillsammans ta krafttag! Vi har också dragit i gång arbetet med att göra en synvända i hela förhållningsättet till skolan! På alla nivåer - från Nämnd till klassrum! Vi ska vända på varje sten för att få ett bra utgångsläge för våra elever att få full pott och gå vidare till nya untmaningar, stärkt både kunskapsmässigt och som person när han/hon lämnar vår skola!
Bra jobbat alla pedagoer och rektorer i dag!
Nu kör vi!
här är en bra blogg att följa för reflektioner och synpunkter från annan pedagog:
http://korlingsord.se
Bra jobbat alla pedagoer och rektorer i dag!
Nu kör vi!
här är en bra blogg att följa för reflektioner och synpunkter från annan pedagog:
http://korlingsord.se
torsdag 17 mars 2011
Skola och SJ i kris?
Jag sitter på tåget till Uppsala på väg till RUT – Rektorsutbildningen. Jag tar min vana trogen tidningen KUPÉ och börjar bläddra i den. Det är en utomordentlig bra tidning som jag tycker har utvecklats de senaste 10 åren från att ha varit en liten reklambilaga till att vara ett hett magasin som tar upp allsköns saker som ligger i tiden.
Detta nummer av tidningen har Henrik Dorsin på sin framsida – just nu i ropet som snåla Ove i Solsidan. Jag börjar bläddra i tidningen och fastnar för ledaren av Claes Salomonsson, chefsredaktör på Kupé. Han och jag har något gemensamt. Han berättar att när han talar om för folk att han jobbar på SJ, får han alltid någon historia om en resa personen har gjort eller en upplevelse omkring SJ. Alla har en relation till SJ. Precis så har vi det som jobbar i skolan. Alla har en relation till skolan, oftast handlar historierna om personens personliga upplevelser som elev, ibland kan det vara som förälder. Inte sällan har man vikarierat i skolan och tänkt: aldrig lärare.
Jag tycker att detta är jättespännande. Alla har en tanke om skolan. Till dagens RUT seminarier har vi fått läsa boken Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik som Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius är redaktörer för. En mycket spännande samling inlägg i den heta bedömningsdebatten. Bedömning av vad? Elevers kunskaper, skolans lyckande eller misslyckande, politikens kamp för att få fram sina ideologiska idéer. Och på vilka sätt har detta skett? Det som har fastnat hos mig är kapitlet om att skapa kris i skolan av Åsa Avdic, som handlar om hur man på politisk nivå kan tolka eller helt enkelt strunta i att tolka statistik och använda den samma för att måla upp en bild av Sveriges skola som en plantskola för huliganer med dålig kunskapsnivå. Det är precis det Jan Björklund har gjort under 2000-talet, trots att i Folkpartiets egen information Kris i skolan? Folkpartiet informerar 1989 s 3 lyfter fram följande: Om man tillräckligt många gånger säger att den svenska skolan är i kris, finns det en risk att människorna i systemet börjar tro att det är sant, även om deras egen vardagssituation är ganska bra. Därför bör man vara rädd om orden. Att Björklund som minister tolkar utifrån antagelser och gissningar är under all kritik.
Jag tycker vi ska ha en öppen skoldebatt där vi granskar våra metoder och vår verksamhet för elevernas måluppfyllelse. Som professionell ska granskningen vila på den verklighet vi lever i och inte på antagelser och gissningar utifrån internationell/nationell statistik. ska vi använda statistiken, behöver vi också veta vad som ligger bakom, vilka faktorer som ligger till grund för den. Det bör vi som professionella i verksamheten tänka på. Hoppas Björklund har kompetensutvecklat sig inom området för denna mandatperiod och inför ny internationell statistik. Men han borde väl ha personal på departementet som skötte detta åt sig?
Att alla har åsikter om skolan gör att det finns alltid något att samtala om, med både unga och äldre. Och så är det med SJ också. Alla har vi åkt tåg.
Skolan är samhället hjärta och de som jobbar där gör ett fantastiskt jobb. Men tyvärr har vi inte en skola som är för alla. Där du, Björklund, har du en nöt att knäcka!
Detta nummer av tidningen har Henrik Dorsin på sin framsida – just nu i ropet som snåla Ove i Solsidan. Jag börjar bläddra i tidningen och fastnar för ledaren av Claes Salomonsson, chefsredaktör på Kupé. Han och jag har något gemensamt. Han berättar att när han talar om för folk att han jobbar på SJ, får han alltid någon historia om en resa personen har gjort eller en upplevelse omkring SJ. Alla har en relation till SJ. Precis så har vi det som jobbar i skolan. Alla har en relation till skolan, oftast handlar historierna om personens personliga upplevelser som elev, ibland kan det vara som förälder. Inte sällan har man vikarierat i skolan och tänkt: aldrig lärare.
Jag tycker att detta är jättespännande. Alla har en tanke om skolan. Till dagens RUT seminarier har vi fått läsa boken Bedömning i och av skolan – praktik, principer, politik som Christian Lundahl och Maria Folke-Fichtelius är redaktörer för. En mycket spännande samling inlägg i den heta bedömningsdebatten. Bedömning av vad? Elevers kunskaper, skolans lyckande eller misslyckande, politikens kamp för att få fram sina ideologiska idéer. Och på vilka sätt har detta skett? Det som har fastnat hos mig är kapitlet om att skapa kris i skolan av Åsa Avdic, som handlar om hur man på politisk nivå kan tolka eller helt enkelt strunta i att tolka statistik och använda den samma för att måla upp en bild av Sveriges skola som en plantskola för huliganer med dålig kunskapsnivå. Det är precis det Jan Björklund har gjort under 2000-talet, trots att i Folkpartiets egen information Kris i skolan? Folkpartiet informerar 1989 s 3 lyfter fram följande: Om man tillräckligt många gånger säger att den svenska skolan är i kris, finns det en risk att människorna i systemet börjar tro att det är sant, även om deras egen vardagssituation är ganska bra. Därför bör man vara rädd om orden. Att Björklund som minister tolkar utifrån antagelser och gissningar är under all kritik.
Jag tycker vi ska ha en öppen skoldebatt där vi granskar våra metoder och vår verksamhet för elevernas måluppfyllelse. Som professionell ska granskningen vila på den verklighet vi lever i och inte på antagelser och gissningar utifrån internationell/nationell statistik. ska vi använda statistiken, behöver vi också veta vad som ligger bakom, vilka faktorer som ligger till grund för den. Det bör vi som professionella i verksamheten tänka på. Hoppas Björklund har kompetensutvecklat sig inom området för denna mandatperiod och inför ny internationell statistik. Men han borde väl ha personal på departementet som skötte detta åt sig?
Att alla har åsikter om skolan gör att det finns alltid något att samtala om, med både unga och äldre. Och så är det med SJ också. Alla har vi åkt tåg.
Skolan är samhället hjärta och de som jobbar där gör ett fantastiskt jobb. Men tyvärr har vi inte en skola som är för alla. Där du, Björklund, har du en nöt att knäcka!
måndag 25 oktober 2010
Är det kul att vara rektor?
Denna fråga får jag från elever lite då och då. Och jag brukar svara att; jo, det är kul att vara rektor. Sedan när jag har svarat tänker jag på det jag svarade, är det verkligen kul att vara rektor?? En rektor sa vid ett tillfälle att det är ett självmordsuppdrag att vara rektor, och fler och fler kvinnor antar den utmaningen. Herregud, vad har jag gett mig in på? Finns det nåt jobb på Pressbyrån?
I går på Skolfront togs frågan upp om rektors uppdrag. Och rektor Helena från Ösbyskolan med 16 års erfarenhet sa nästan lika dant. Det är ett komplext uppdrag, med allt som ska göras: eleverna måluppfyllelse är det yttersta ansvaret, sedan kommer personalfrågor och ärenden, fortbildning och konferensplanering, EVK och andra möten, budgetarbete, likabehandlingsplaner, arbetsmiljöplan, möten med elevråd och elevskyddsombud, skyddsronder, tjänstefördelning, schemaarbete, timplan och enhetsråd. Sist men inte minst: stöd till elever med särskilda behov. Listan kan fyllas på med ytterligare punkter, det tar aldrig slut.
Men varför blev jag rektor då? Jag åker långt, och det är inte särskilt bra betalt! Jo, för att jag vill påverka, förändra och göra skillnad för ungdomarna. Känna att jag kan bygga förutsättningar för att de ska lyckas. Detta jobb kan jag omöjligt göra ensam. Så jag är också beroende av ett gäng kompetenta lärare som vill jobba med ungdomarna, och som också vill förändra.
Kommer vi att kunna förändra skolan? Eller är skolan en stor tung koloss som inte kan ruckas mer? Ibland kan jag tro att det kommer nog inte att hända något på ytterligare 20 år. Intentionerna i LPO94 inspirerade rektorer att vara pedagogisk ledare, men det har inte haft genomslagskraft och de flesta av Sveriges rektorer är just nu dyra administratörer av den anledningen att det är ramarna/budgeten som styr det hela!
Men jo, jag tror att vi kommer att kunna förändra. Men det kommer att ta tid. När jag kommer in i svackor, tänker jag att: nej, nu hittar jag ett annat jobb! Men vad skulle det vara? Jag tycker att kontakten med eleverna är så viktig, att få se eleverna växa från sjuor till nior, att när de lämnar oss med sitt lilla kuvert med betygen och blommor runt halsen, då bli man varm inuti och jätteglad att man har fått vara med och påverka deras framtid! Och man undvikar just då att tänka på hur mycket mer man skulle kunna gjort...
Ambition för mig är att leda arbetet framåt i skolan. Det måste finnas autonomi i mitt arbete för att jag ska trivas. Just nu när jag är på rektorsutbildning i Uppsala, kan jag bli förtvivlad över den konflikt jag kan uppleva mellan det statliga uppdraget och kommunens ramar. Detta är en svår balansgång som jag hoppas att jag få tillfälle att diskutera mer på rektorsutbildningen med andra rektorer. Att inte få jobba med et pedagogiska ledarskapet i skolan är ödesdigert för elevernas måluppfyllelse.
Förövrigt tycker jag att vi är på gång med skolutvecklingen i Ockelbo. Många små delar och projekt bidrar till att utvecklingen sakta men säkert går framåt. Det är också roligt att få vara med och implementera nya styrdokument i skolan. Det är med skräckblandat förtjusning vi tar oss an detta arbete. Jag hoppas och tror att de nya kursplanerna kommer att ge oss en ny skjuts för framtiden!
Jag önskar oss lycka till!
I går på Skolfront togs frågan upp om rektors uppdrag. Och rektor Helena från Ösbyskolan med 16 års erfarenhet sa nästan lika dant. Det är ett komplext uppdrag, med allt som ska göras: eleverna måluppfyllelse är det yttersta ansvaret, sedan kommer personalfrågor och ärenden, fortbildning och konferensplanering, EVK och andra möten, budgetarbete, likabehandlingsplaner, arbetsmiljöplan, möten med elevråd och elevskyddsombud, skyddsronder, tjänstefördelning, schemaarbete, timplan och enhetsråd. Sist men inte minst: stöd till elever med särskilda behov. Listan kan fyllas på med ytterligare punkter, det tar aldrig slut.
Men varför blev jag rektor då? Jag åker långt, och det är inte särskilt bra betalt! Jo, för att jag vill påverka, förändra och göra skillnad för ungdomarna. Känna att jag kan bygga förutsättningar för att de ska lyckas. Detta jobb kan jag omöjligt göra ensam. Så jag är också beroende av ett gäng kompetenta lärare som vill jobba med ungdomarna, och som också vill förändra.
Kommer vi att kunna förändra skolan? Eller är skolan en stor tung koloss som inte kan ruckas mer? Ibland kan jag tro att det kommer nog inte att hända något på ytterligare 20 år. Intentionerna i LPO94 inspirerade rektorer att vara pedagogisk ledare, men det har inte haft genomslagskraft och de flesta av Sveriges rektorer är just nu dyra administratörer av den anledningen att det är ramarna/budgeten som styr det hela!
Men jo, jag tror att vi kommer att kunna förändra. Men det kommer att ta tid. När jag kommer in i svackor, tänker jag att: nej, nu hittar jag ett annat jobb! Men vad skulle det vara? Jag tycker att kontakten med eleverna är så viktig, att få se eleverna växa från sjuor till nior, att när de lämnar oss med sitt lilla kuvert med betygen och blommor runt halsen, då bli man varm inuti och jätteglad att man har fått vara med och påverka deras framtid! Och man undvikar just då att tänka på hur mycket mer man skulle kunna gjort...
Ambition för mig är att leda arbetet framåt i skolan. Det måste finnas autonomi i mitt arbete för att jag ska trivas. Just nu när jag är på rektorsutbildning i Uppsala, kan jag bli förtvivlad över den konflikt jag kan uppleva mellan det statliga uppdraget och kommunens ramar. Detta är en svår balansgång som jag hoppas att jag få tillfälle att diskutera mer på rektorsutbildningen med andra rektorer. Att inte få jobba med et pedagogiska ledarskapet i skolan är ödesdigert för elevernas måluppfyllelse.
Förövrigt tycker jag att vi är på gång med skolutvecklingen i Ockelbo. Många små delar och projekt bidrar till att utvecklingen sakta men säkert går framåt. Det är också roligt att få vara med och implementera nya styrdokument i skolan. Det är med skräckblandat förtjusning vi tar oss an detta arbete. Jag hoppas och tror att de nya kursplanerna kommer att ge oss en ny skjuts för framtiden!
Jag önskar oss lycka till!
tisdag 19 oktober 2010
Nya tag......
Nu var det länge sedan jag var in och skrev något på min lilla blogg!
Jag hade som mål i år att jag skulle blogga varje vecka! Och nu är det dags för det! Ambitionen med långa och fylliga inlägg får helt enkelt sänkas till mindre och korta utifrån vad som händer på Perslunda och Komvux. Jag läser på rektorsprogrammet och det innebär att jag är borta lite då och då i från skolan och arbetsbelastningen är hög.
Denna veckan började med att några elever hade lagt in evenemang på Facebook där man bjuder in olika att delta. De evenemang vi reagerade på handlade om ren misshandel… ”Slå NN veckan” eller ”knuffa xx dagen”. Vi ser mycket allvarligt på de konsekvenser dessa ”groupmovements” får om de sätts i verket av alla som signar upp, till exempel skulle en elev kunna få upp till 140 knuffar eller slag under en dag! Ren och skär mobbning och misshandel. På en av listorna fanns även en vuxen vilket gör mig lite fundersam. På skolan pratar vi nu med både inblandade elever och alla andra om vikten av att inte signa upp sig på dessa listor och att ta ställning emot dessa listor och inbjudningar. Även om det enbart är menat som ”bara på skoj!” får man lära sig tänka på vilka konsekvenser det kan få att göra si eller så.
Denna problematik handlar om alla sociala medier och är absolut inte enbart knuten till Facebook. För att ungdomarna ska kunna får erfarenheten av att göra konsekvensanalyser innan de lägger ut sig själv eller andra på nätet, är det inte viktigt då att vi vuxna är kritiska och ifrågasättande? Detta handlar inte om att vara negativt inställd till att sociala medier finns, utan mer att hjälpa våra ungdomar att lära sig ta ansvar för sig själv och inte hamna i problem! Vi vuxna måste föra etiska samtal med våra ungdomar och vara förebilder. De gör inte som vi säger, dom gör som vi gör!
Vi för dessa resonemang varje dag i skolan med ungdomarna, nästan varje lektion hamnar vi i skolans värld på någon typ av värdegrundsfråga. Det är vår plattform att alla ska känna sig trygga, respekterade och att alla tar ansvar för sig själv och varandra. Du vuxen som vet att saker sker på skolan, att någon blir utsatt och tror att vi inte agerar, hör av deg till mig! Jag tycker att vi alla är ansvariga för detta, även om det inte handlar om ditt barn!
Vi vill veta vad som händer och sker för att kunna agera i tid och också kunna arbeta förebyggande. Utifrån vår elevenkät som vi gjorde i våras känner sig våra elever ganska trygga! Det är dags att göra en ny nu i oktober! Hoppas på bra resultat!
Alla föräldrar är förövrigt välkomna att besöka skolan och vara med på lektioner eller i matsalen någon dag och prata och umgås med Ockelbos fina ungdomar!
Jag hade som mål i år att jag skulle blogga varje vecka! Och nu är det dags för det! Ambitionen med långa och fylliga inlägg får helt enkelt sänkas till mindre och korta utifrån vad som händer på Perslunda och Komvux. Jag läser på rektorsprogrammet och det innebär att jag är borta lite då och då i från skolan och arbetsbelastningen är hög.
Denna veckan började med att några elever hade lagt in evenemang på Facebook där man bjuder in olika att delta. De evenemang vi reagerade på handlade om ren misshandel… ”Slå NN veckan” eller ”knuffa xx dagen”. Vi ser mycket allvarligt på de konsekvenser dessa ”groupmovements” får om de sätts i verket av alla som signar upp, till exempel skulle en elev kunna få upp till 140 knuffar eller slag under en dag! Ren och skär mobbning och misshandel. På en av listorna fanns även en vuxen vilket gör mig lite fundersam. På skolan pratar vi nu med både inblandade elever och alla andra om vikten av att inte signa upp sig på dessa listor och att ta ställning emot dessa listor och inbjudningar. Även om det enbart är menat som ”bara på skoj!” får man lära sig tänka på vilka konsekvenser det kan få att göra si eller så.
Denna problematik handlar om alla sociala medier och är absolut inte enbart knuten till Facebook. För att ungdomarna ska kunna får erfarenheten av att göra konsekvensanalyser innan de lägger ut sig själv eller andra på nätet, är det inte viktigt då att vi vuxna är kritiska och ifrågasättande? Detta handlar inte om att vara negativt inställd till att sociala medier finns, utan mer att hjälpa våra ungdomar att lära sig ta ansvar för sig själv och inte hamna i problem! Vi vuxna måste föra etiska samtal med våra ungdomar och vara förebilder. De gör inte som vi säger, dom gör som vi gör!
Vi för dessa resonemang varje dag i skolan med ungdomarna, nästan varje lektion hamnar vi i skolans värld på någon typ av värdegrundsfråga. Det är vår plattform att alla ska känna sig trygga, respekterade och att alla tar ansvar för sig själv och varandra. Du vuxen som vet att saker sker på skolan, att någon blir utsatt och tror att vi inte agerar, hör av deg till mig! Jag tycker att vi alla är ansvariga för detta, även om det inte handlar om ditt barn!
Vi vill veta vad som händer och sker för att kunna agera i tid och också kunna arbeta förebyggande. Utifrån vår elevenkät som vi gjorde i våras känner sig våra elever ganska trygga! Det är dags att göra en ny nu i oktober! Hoppas på bra resultat!
Alla föräldrar är förövrigt välkomna att besöka skolan och vara med på lektioner eller i matsalen någon dag och prata och umgås med Ockelbos fina ungdomar!
fredag 11 juni 2010
Mitt sommartal till eleverna i Ockelbo kyrka 2010-06-09
Nu är det åter dags att sätta punkt för ett skolår – ett skolår som har präglats av både glädje och sorg för oss på skolan och i kommunen! Jag skickar en tanke till Esa och hennes familj som blev tillbakaskickade till Kosovo, och tänker på det fantastiska engagemang som elever på skolan visade när vi kämpade för att beslutet skulle ändras. Och jag tänker på unga Niklas, som så tragiskt gick bort i vinter. Livet kan sättas på sin spets när vi måste förhålla oss till händelser vi inte har kunnat påverka.
Du som är nia och lämnar oss nu, kan jag få spekulera lite? Under tiden du har gått på Perslunda har du förmodligen blivit lite klokare, lite mer mogen, lite mer självständig, fått lite mer tro på dig själv och du är förmodligen skittrött på allt i hopa. Men känn dig stolt! Du har avslutat den obligatoriska grundskolan. Det som ligger framför dig nu, att sluta högstadiet och lämna det trygga vanliga, kan nog orsaka lite pirr i magen och ge lite separationsångest. Att ge sig in i nya utmaningar är däremot stärkande, kräver en liten portion av denna klokskap, mogenhet och självständighet och du kommer att växa.
I denna internet era som vi lever i, kan man läsa rankningar och topplistor lite varstans när vi är ute och surfar. Det är högsta betygen, bästa skolan, det kan handla om snyggast och häftigast, i alla möjliga och omöjliga kategorier. Viktigt att tänka på för alla er underbara unga människor, är att du är värdefull och duger precis som du är! Detta värde handlar inte om hur du presterar, eller hur du ser ut, eller om du får bästa betygen, eller presterar bäst på idrotten, eller har fått stipendium. Ditt värde handlar om att du duger som människa precis som du är, tro på dina kvaliteter som du har inom dig, du är en unik person. Jag känner mig stolt över att ha dig som elev på skolan. Du har gjort det jättebra, och för dig som ska fortsätta i höst, så är skolan inget utan dig, vi ska kämpa på tillsammans!
I denna stund ska vi fokusera på här och nu och tänka på det som ligger framför oss – ett långt och skönt sommarlov. Jag kanske är barnslig, och har en hel del av mitt barnasinne kvar, för alltid när stressen har lagt sig, och jag känner att vi kan sätta punkt, våra hjärtan är lätta och våra sinnen är fulla av glädje, tillvaron känns ljus och då tänker jag på Mowgli och Baloo i Djungelboken och det de sjunger i texten :
Var nöjd med allt som livet ger
Och allting som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär
Var glad och nöjd för vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här
Med dom orden så önskar jag er alla tack för i år och ha en skön sommar!
Du som är nia och lämnar oss nu, kan jag få spekulera lite? Under tiden du har gått på Perslunda har du förmodligen blivit lite klokare, lite mer mogen, lite mer självständig, fått lite mer tro på dig själv och du är förmodligen skittrött på allt i hopa. Men känn dig stolt! Du har avslutat den obligatoriska grundskolan. Det som ligger framför dig nu, att sluta högstadiet och lämna det trygga vanliga, kan nog orsaka lite pirr i magen och ge lite separationsångest. Att ge sig in i nya utmaningar är däremot stärkande, kräver en liten portion av denna klokskap, mogenhet och självständighet och du kommer att växa.
I denna internet era som vi lever i, kan man läsa rankningar och topplistor lite varstans när vi är ute och surfar. Det är högsta betygen, bästa skolan, det kan handla om snyggast och häftigast, i alla möjliga och omöjliga kategorier. Viktigt att tänka på för alla er underbara unga människor, är att du är värdefull och duger precis som du är! Detta värde handlar inte om hur du presterar, eller hur du ser ut, eller om du får bästa betygen, eller presterar bäst på idrotten, eller har fått stipendium. Ditt värde handlar om att du duger som människa precis som du är, tro på dina kvaliteter som du har inom dig, du är en unik person. Jag känner mig stolt över att ha dig som elev på skolan. Du har gjort det jättebra, och för dig som ska fortsätta i höst, så är skolan inget utan dig, vi ska kämpa på tillsammans!
I denna stund ska vi fokusera på här och nu och tänka på det som ligger framför oss – ett långt och skönt sommarlov. Jag kanske är barnslig, och har en hel del av mitt barnasinne kvar, för alltid när stressen har lagt sig, och jag känner att vi kan sätta punkt, våra hjärtan är lätta och våra sinnen är fulla av glädje, tillvaron känns ljus och då tänker jag på Mowgli och Baloo i Djungelboken och det de sjunger i texten :
Var nöjd med allt som livet ger
Och allting som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär
Var glad och nöjd för vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här
Med dom orden så önskar jag er alla tack för i år och ha en skön sommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
